Studerat från nya-ordspråk
Jag påmindes om den där texten av Borges, där en man bestämmer sig för att avbilda världen, och därför fyller "ett tomrum med bilder av landsdelar, riken, berg, havsbukter, skepp, öar, fiskar, bostäder, redskap, himlakroppar, hästar och människor", bara för att upptäcka att "att denna tålmodigt hopkomna labyrint av linjer tecknar bilden av hans eget ansikte." (om uppackningen av sina böcker efter en flytt)Peter Englund |
Är människans natur sådan att de kan förkasta mirakel och i sina livs stora ögonblick, ögonblick av deras djupaste, pinfulla andliga svårigheter, klamra sig enbart till hjärtats fria dom? Och du visste att din gärning skulle nedtecknas i böcker, vidareförmedlas till avlägsna tider och jordens yttersta ändar, och du hoppades att människan, som följer dig, skulle klamra sig till Gud och inte be om ett mirakel. Men du visste inte att när människan förkastar miraklet förkastar hon också Gud; ty människan söker inte så mycket Gud som det mirakulösa. Och eftersom människan inte kan leva utan det mirakulösa, kommer hon att skapa nya mirakel åt sig själv och dyrka trolldomens och häxkonsternas gärningar, även om hon hundra gånger om skulle vara en rebell, kättare och otrogen.Fyodor DostoevskyUtopi |
<- Förra sidan42/42
ordspråk.se - sånt vill vi se mer av
Livet.se har fler bra ordspråk
