Jag påmindes om den där texten av Borges, där en man bestämmer sig för att avbilda världen, och därför fyller "ett tomrum med bilder av landsdelar, riken, berg, havsbukter, skepp, öar, fiskar, bostäder, redskap, himlakroppar, hästar och människor", bara för att upptäcka att "att denna tålmodigt hopkomna labyrint av linjer tecknar bilden av hans eget ansikte." (om uppackningen av sina böcker efter en flytt) |