Boken som alla hade fel om
Alla trodde att Fiona Shaw hade fel. Hon sa: "Jag skulle säga att de nästa heta författarna som är på väg fram ofta är författarna från decenniet innan du föddes." (Litteratur och författarskap) Hur kan något gammalt vara nästa grej? Kazuo Ishiguro lät mer begriplig när BBC ringde honom den 5 oktober 2017, samma dag som han fick Nobelpriset: "Det är en fantastisk ära, framför allt för att det betyder att jag går i fotspåren på några av de största författarna som har levt." (Ära och tacksamhet)
Elin är sjutton, född 2009, och hon tyckte att båda sa samma tråkiga sak: läs de gamla först. Hon ville skriva något eget, inte gå i någons fotspår. Så när mormor gav henne en tjock pocketbok från 1996, Ishiguros Den otröstade, ställde hon den i hyllan utan att öppna den.
Hon googlade boken och kände sig nöjd, för när den kom ut på engelska 1995 delade den kritikerna, och vissa kallade den det sämsta de hade läst. Där ser man. Men en kväll när wifi:t låg nere läste hon första sidan, och sedan femtio till. Den drömska, lite röriga stilen var precis det hon själv försökt skriva i ett år och trott att ingen hade gjort förut.
Shaw hade alltså rätt, för den hetaste författare Elin hittat var från decenniet innan hon föddes. Men Ishiguro hade också rätt. Han som fyller 72 i dag, född i Nagasaki den 8 november 1954 och flyttad till England 1960, gick själv i de storas fotspår, och nu går Elin i hans utan att ha märkt det. Kanske handlade den verkliga läxan aldrig om att välja mellan dem.