Slöjan som täcker-ordspråk
Jag påmindes om den där texten av Borges, där en man bestämmer sig för att avbilda världen, och därför fyller "ett tomrum med bilder av landsdelar, riken, berg, havsbukter, skepp, öar, fiskar, bostäder, redskap, himlakroppar, hästar och människor", bara för att upptäcka att "att denna tålmodigt hopkomna labyrint av linjer tecknar bilden av hans eget ansikte." (om uppackningen av sina böcker efter en flytt)Peter Englund |
Sorgligt var det som mig hände, när som jag i brudsäng gick Med min brud ett sånt elände, inte minsta stånd jag fick. På min arm hon låg så stilla. Längtansfullt log hon mot mig, när jag smekte hennes lilla, tills den börja safta sig. Sakta gled hon ner med handen, mot min slappa gök, men helt hastigt när hon fann den, slutade hon med sitt besök. Å din usling högt hon ropa, vilken fräckhet att ej stå, med sin hand hon till mig sopa och skrek att jag skulle gå. Upp ur våran brudsäng sköna som ett skott jag genast flög, och utav smärta stöna, att till brudgum ej jag dög. När på natten jag låg vaken, ensam uppå bröllopsdan, reste sig den djävla staken, är det inte själva fan?Bröllop |
<- Förra sidan7/7
ordspråk.se - bättre än söndriga brödrostar
Livet.se har fler bra ordspråk