Kyrkan blev efterhand-ordspråk
Sorgligt var det som mig hände,
när som jag i brudsäng gick
Med min brud ett sånt elände,
inte minsta stånd jag fick.
På min arm hon låg så stilla.
Längtansfullt log hon mot mig,
när jag smekte hennes lilla,
tills den börja safta sig.
Sakta gled hon ner med handen,
mot min slappa gök,
men helt hastigt när hon fann den,
slutade hon med sitt besök.
Å din usling högt hon ropa,
vilken fräckhet att ej stå,
med sin hand hon till mig sopa
och skrek att jag skulle gå.
Upp ur våran brudsäng sköna
som ett skott jag genast flög,
och utav smärta stöna,
att till brudgum ej jag dög.
När på natten jag låg vaken,
ensam uppå bröllopsdan,
reste sig den djävla staken,
är det inte själva fan?Bröllop |
När man var liten trodde man på sagor, fantasin om hur livet skulle bli, vit klänning, en charmig prins som skulle föra bort en till ett slott på en kulle. Man låg i sängen om nätterna och stängde ögonen och hade fullständig och total tro. Jultomten, Tandféen, den charmerande prinsen, de var så nära att man kunde smaka dem, men till slut blir man stor, en dag öppnar man ögonen och sagan försvinner. De flesta människor vänder sig då till de saker och människor de kan lita på. Men det är svårt att släppa taget om sagan helt och hållet eftersom nästan alla har den minsta gnista hopp, av tro, att en dag ska de öppna ögonen och den ska bli sann.Meredith GreyFörtroende |
<- Förra sidan20/20
ordspråk.se - när han är för trött
Livet.se har fler bra ordspråk
