Ordspråk av William Wordsworth
En annan ras har varit, och andra segrar har vunnits./ Tack vare det mänskliga hjärtat genom vilket vi lever,/ tack vare dess ömhet, dess glädjer och fruktan,/ kan den minsta blomma som blommar ge mig/ tankar som ofta ligger för djupa för tårar.
En sömn förseglade min ande;
Jag kände ingen mänsklig fruktan:
Hon verkade som ett väsen utan förmåga att känna
Den jordiska tidens beröring. Nu har hon ingen rörelse, ingen kraft;
Varken hör eller ser hon;
Omgiven av jordens dagliga lopp...
De små, ominnesrika gärningarna av vänlighet och kärlek är det bästa i en människas liv.
Skrivet i tidig vår Jag hörde tusen sammanblandade toner Medan jag satt tillbakaluten i en lund, I det söta stämningsläget när trevliga tankar För sorgsna tankar till sinnet. Till sina sköna verk kopplade Naturen Den mänskliga själen som genom mig rann; Och mycket grämde sig mitt hjärta över att tänka Vad Människan har gjort av Människa.
Vad, du går västerut?
Något mellan ett hinder och en hjälp.
Enkelt leverne och höga tankar finns inte mer:
Den vardagliga skönheten i den goda gamla saken
Är borta.
Vad är stolthet? En visslande raket som vill efterlikna en stjärna.
Några starka instinkter och några enkla regler.
Intellektuella krafterna färdades genom ord och ting,
Genomklingade en skum och farlig väg!
Vi känner att vi är större än vad vi vet.
Och att om inte han kan resa sig själv över sig själv, så är människan en stackars sak.
Jag hoppas att de kan förstå varandra - ingen annan skulle kunna det.
Det välsignade lynnet,
där bördan av mysteriet,
där den tunga och tröttsamma tyngden
av all denna obegripliga värld,
blir lättad.
Jag känner tyngden av slumpmässiga önskningar.
Du bevarar stjärnorna från orätt.
Du bästa filosof, som ännu håller din arv, du öga bland de blinda.
Inte Kaos, inte den mörkaste grottan av lägsta Erebos, ej heller någonting av blind tomhet, skopat ut med hjälp av drömmar - kan alstra sådan fruktan och vördnad som ofta drabbar oss när vi tittar in i våra Sinnen, in i Människans Sinn.
Tanken på våra förflutna år väcker ständiga välsignelser i mig.
Ge allt du kan; höga himlen förkastar kunskapen om noggrant beräknad mindre eller mer.
Havet är en mäktig harmonist.
Inte Kaos, inte den mörkaste grottan av det lägsta Erebus, eller någonting av blindare tomhet, urgrävda med hjälp av drömmar --kan framkalla sådan fruktan och vördnad som ofta faller över oss när vi tittar in i våra Sinnen, in i Människans Sinne.
Och det är min tro att varje blomma
njuter av luften den andas.
Inte Kaos, inte den mörkaste avgrund av lägsta Erebus, ej heller någonting av blindare tomhet, skopad ut med hjälp av drömmar -kan alstra sådan fruktan och vördnad som ofta faller över oss när vi tittar in i våra Sinnen, in i Människans Sinne.
Ett resonerande, självständigt väsen, En intellektuell allt-i-allo!
Mer än alla vise kan.
Handling är flyktig - ett steg, ett slag,
Rörelsen av en muskel, hit eller dit.
'Det är gjort och i den efterföljande tomheten
Undrar vi över oss själva som män som har blivit förrådda.
Handling
En sinne som evigt far genom konstiga tankars hav, ensam.
Det finns en tröst i kärlekens styrka;
Den gör något uthärdligt som annars
Skulle rubba sinnet eller bryta hjärtat... .
En perfekt kvinna, ädel i sin planering,
Att varna, trösta och befalla;
Och ändå en ande fortfarande, ljus
Med någonting av änglaljus.
Visdom är ofta närmare när vi böjer oss än när vi svävar.
Visdom
Golf är en dag spenderad i en cykel av slitsam överflöd.
Golf
Daggen föll snabbt, stjärnorna började blinka;/ Jag hörde en röst; den sade 'Drick, vackra varelse, drick!'
Varför tiger du? Är din kärlek en växt / Av så svagt slag att den förrädiska luften / Av frånvaro vissnar det som en gång var så vackert?
En ålderdom stilla och ljus, och vacker som en lappländsk natt, skall leda dig till din grav.
Liten tjänst är sann tjänst så länge den varar.
Märk barnet, ej länge van vid denna andande värld; Ett som knappt har lärt sig forma ett leende, fast ännu oförnuftigt till själ, att gripa med finger små -- att släppa en tår; Och, när den tunga molnsömnen löser upp sig, Att sträcka sina lemmar, blivande, som det kan synas. De yttre funktionerna hos den intelligenta människan.
Var ligger det land till vilket den där skeppet måste gå?
Vetenskapen framstår som vad hon i sanning är, inte som vår ära och absoluta stolthet, utan som ett hjälpmedel och en stöd för vår svaghet.
Tror du, mitt i all denna mäktiga summa/ av ting som evigt talar./ Att ingenting kommer av sig självt,/ utan att vi måste ständigt söka?
I tre år växte hon i sol och regn,
Då sa naturen: 'En vackrare blomma
På jorden har aldrig såtts;
Detta barn ska jag till mig ta;
Hon ska vara min, och jag ska göra
En dam av henne själv.
Himlen omger oss i vår barndom! Skuggor av fängelsehuset börjar stänga sig kring den växande pojken.
Himlen
Vår födelse är blott en sömn och ett glömskande: Själen som stiger med oss, vårt livs Stjärna, Har haft sin nedgång annorstädes Och kommer långt bortifrån.
Poesi är mest rättvis mot sitt gudomliga ursprung när den förmedlar trösten och andas religionens tankar.
Poesi
Vi måste vara fria eller dö som talar det språk som Shakespeare talade, de tro och moral som Milton höll.
Ett stort samhälle ensamt på jorden: de ädla levande och de ädla döda.
Dessa svaga och kräsna tider.
Hon har nu ingen rörelse, ingen kraft; hon hör inte och ser inte; hon rullar runt i jordens dagliga lopp, med stenar, klippor och träd.
Jag har lärt mig att se på naturen inte som i tanklösa ungdomens timmar, utan ofta höra den stilla, sorgsna mänsklighetens musik.
Du oansenliga vardagsnatur, med ditt enkla ansikte.
<- Förra sidan
Nästa sida ->
5/7
ordspråk.se
- ditt bollhav på nätet
Livet.se har fler bra
ordspråk
