Ordspråk av Bodil Jönsson
När vi blir äldre, blir vi sämre på att lära oss och komma ihåg nya detaljer men vi kan vara lika bra som tidigare på helheter, gamla och nya.
När nu ålderdomen blivit så lång kan man inte se den som en utan får ta till sig att den har många faser. Tidigare i livet har vi inte långt i förväg anpassat oss till livet som det kanske blir sedan. Varför skulle vi då göra det nu?
När nu arbete inte längre är enbart pina, är inte heller icke-arbete det samma som icke-pina. Pensioneringen blir inte sällan en smärtfylld övergång – kanske en helt onödig sådan i vår tid?
När man blir äldre, tränger sig de tidiga minnena på och årsringarna börjar blandas på nya sätt. Det är en spännande process som inte alls behöver handla om demens eller försämrat närminne utan bara vara en generös öppenhet gentemot hela livsbagaget.
När jag pensionerade mig, undrade mina barnbarn: "är det nu du ska ha höns?"
När du väl är igång med att leta tidstjuvar, hittar du kanske också rena tidspresenter. Att hamna i en kö, till exempel, kan utgöra en sann ställtid: "Här står jag, det är inget att reta sig på, så fint att jag fick den här tiden. Vad vill jag nu ha den till?!"
När den då 98-åriga konstnären Louise Bourgeois hade haft vernissage år 2010, diskuterade en kritiker tragiken i att en så gammal människa fortfarande sökte sin identitet ...
Människor är människor och inte maskiner. När människor arbetar med och för människor är det andra faktorer, rentav en annan logik, som skall gälla än när människan arbetar med maskiner, hantverk eller administrativa uppgifter. Därför behövs det speciell design för processer och produkter i den mänskliga sektorn, den sektor där människor arbetar med och för människor.
Många pensionärer skulle gärna gå in i försök med nya modeller för en framtida arbetsmarknad utan att inordna sig i rutiner anpassade för nyexaminerade.
Mer är inte främst mer – mer är annorlunda.
Meningen med kommunikationssamhället var inte att vi skulle knäcka varandra utan att vi skulle komma varandra närmare. Det gör vi bara om helheten blir hanterbar – med människomått mätt.
Man samtalar bäst om man sitter mitt emot varandra på ett sätt som uppmanar till direkt ögonkontakt. Vad händer om stolarna står lite på snedden, så att man mer naturligt kan välja om man vill ha ögonkontakt eller inte? Speciellt om det handlar om något upplevt svårt, vill man titta bort eller blunda, vara kvar i.
Man lär sig aldrig så mycket som när man själv ska undervisa om något.
Man får nya hjärnceller, också som gammal, och man kan fortsatt lära sig nya saker. Bäst är man på att kombinera och rekombinera det man redan har i sina hjärnvindlingare.
Lärande utgör övergången mellan information och kunskap.
Låt små barn slippa svara på den i och för sig välmenta frågan "vad skall vi ha till middag?" Barn behöver inte styra de vuxna – det är barnen som behöver styrhjälp. Fråga inte så mycket, förvirra inte! Försök befria åtminstone barnen från valismens härjningar.
Lugn representerar inte bara frånvaro av o-lugn. Lugn har också liksom kärlek ett eget värde, en egen kraft och egna effekter.
Longitudinella fallstudier av olika levda sjukdomar är än så länge sällsynta. Resultaten av sådana blir mer komplexa men därför inte nödvändigtvis ovetenskapliga. De kan hämta sina data direkt ur väl förda journaler, och resultaten kan direkt omsättas i praktisk vård.
Kreativitet är beroendeframkallande, men det kreativa livet är sällan någon dans på rosor.
Klockan är världens mest använda handikapphjälpmedel. Vi behöver den just eftersom vi själva är så dåliga på att mäta tid direkt med våra kroppar. Mobilklockans inverkan på det mänskliga samspelet kan inte nog poängteras.
Klassiskt har utbildning förknippats med fyra rättigheter: att få lära sig läsa, tala, räkna och skriva. Nu håller en femte, rätten att få lära sig att reflektera, på att bli allt viktigare.
Kanske är kärlek helt enkelt att få ge. Att få ge förbehållslöst och villkorslöst. Om det förbehållslösa och villkorslösa vacklar, vacklar kärleken själv.
Kanske är konstnärerna än så länge de som bäst klarat att göra om pensioneringen till en icke-fråga. Engagemanget finns oförändrat kvar efter pensionsdatumet – det enda som ändrar sig för dem är att de äntligen får ett livslångt stipendium (pensionen).
Kan man lära sig att bli gammal? Hur gör man? Jag har ju aldrig varit gammal tidigare.
Just nu lever vi med ett kollektivt missförstånd: de existerande förebilderna får oss att tro att det är som det var förr. Det är det inte – vi blir gamla vi också men på andra sätt och under andra omständigheter.
Ju äldre man blir, desto tydligare blir det hur tidiga årsringar tränger sig på och blandar sig på nya sätt under en spännande och ofta generöst öppen process.
Ju mer komplex tillvaron blir, desto viktigare är det att vi försöker hitta de grundbultar som kan styra resten. Och dessa får inte vara för kortsiktiga, för då hinner vi inte bli överens om dem.
Internet har en överbryggande effekt in i pensionsåldern – det är (liksom du själv) precis likadant före som efter pensionsdatumet.
Ingenting styr framtiden så hänsynslöst som en uppbyggd tankeinfrastruktur. Därför är det främst genom förändringar i den som du kan påverka framtiden. Vilket är nästan omöjligt – men ändå sker hela tiden.
Ingen människa kan ta sig ur en stressrelaterad ohälsa bara genom att lära sig att resonera klokt och intellektuellt. Låt kroppen vara med! Kan du inte själv hitta tillbaka till din kropp, så sök hjälp hos kroppspedagoger. Det kroppsliga försöker ofta uttrycka att det vill dig väl. Och det har alltid något viktigt att säga.
Ingen blir gammal i ett vakuum. Självbilden påverkas av hur vi tror att andra ser oss.
Ibland funderar jag över varför så många vuxna anser sig ha rätt att hela tiden bedöma barn. I andra åldersänden är det likadant – de äldsta blir också bedömda. Det t o m heter så: "biståndsbedömning". De i mitten har med andra ord tillskansat sig makt över både unga och gamla.
I vetenskapshistorien finns det många exempel på forskare som bidragit med genombrott sent i livet.
I tystnadens kultur har man inget språk att uttrycka sig på. Då är det bara kroppen som vet, känner och bevarar exempelvis effekterna av stress.
I den mänskliga sektorn har alltför mycket gjorts utifrån ett maskinellt rationellt synsätt. När människor skall arbeta med och för människor är det viktigt att det finns utrymme för upplevd mening, bekräftelse, flexibilitet, det unikt personliga och det gemenskapssträvande.
I dag är de flesta människor rimligt friska under större delen av sina äldreliv.
I dag småpratar vi så mycket mer än förr – i mobilen, via datorn, i alla olika nätverk. Visst har småpratet en viktig funktion att fylla, men pass på för ytlighet, tomhet, otrivsel och oöverskådlighet. Tankar Tar Tid. Skaffa dig en pratpausräknare (jämför stegräknare) under några dagar och räkna efter hur många tiominutersintervall du har per dag då du inte pratar.
I dag lever vi längre än människor gjorde förr och vår ålderdom kännetecknas mer av utveckling än förfall. Visst kan det leda till att medelålders- och arbetslivsperioden kommer att förlängas, men också att det kommer till andra livsfaser som kräver sitt och som förtjänar sitt.
I dag har vi lämnat bakom oss den tid då muskelstyrka var det viktigaste överlevnadsmedlet. I fokus finns i stället kunskaper, kommunikation och känslor.
I dag har det gjorts bortemot 1,5 miljoner starroperationer i Sverige. Den siffran säger mycket om hur dåligt äldre människor såg förr – de hade likadana ögon som vi har men tvingades leva med alltmer igenmjölkade ögonlinser.
I dag berörs många av rehabilitering – ett ord med en medicinsk och instrumentell klang som knappast för tanken åt samma håll som de gamla svenska orden återhämtning och vederkvickning. För att hämta sig själv åter krävs att man själv är huvudpersonen.
Hur tror du det är om 50-100 år, hur tror du att arbete, pensionering, arbetsgivare och arbetstagare utvecklats? Tror du att begreppen alls finns kvar med bibehållna betydelser?
Hur skulle det påverka oss och våra föreställningar om det primitiva i oss om vi relaterade till bonoboapor, oxytocin, samvaro och kärlek lika mycket som till schimpanser, adrenalin, konkurrens och kamp?
Hur skulle det påverka människa och kultur om proportionerna mellan forskningssatsningar på det sympatiska nervsystemet (som står för försvar, rädsla, ilska, stress) och det parasympatiska (inriktat på vila och tillväxt) ändrades från dagens 10:1 till exempelvis 5:5?
Hur ska vi kunna undvika generationskonflikter? Hur ska vi kunna lära oss att tillsammans bättre använda oss av de olika fördelar som är förknippade med olika åldrar?
Hur kommer det att bli om (eller när) många faktiskt arbetar mycket längre än andra? Måste då den som slutar tidigt se den som arbetar längre som en förrädare? Jag vägrar tro att det måste vara så. Men solidariteten kommer att sättas på hårda prov.
Hur frisk du är och hur länge du lever beror inte enbart på dina arvsanlag och vad du råkar ut för i livet. Upplevelsen av din position på arbetsplatsen, bland dina grannar, släkt och vänner har ett mycket starkt inflytande på din livslängd. Skillnaden mellan att uppleva sig vara överst eller nederst i hackordningen (på rangordningsstegen) bland dem man jämför sig med kan betyda hela fyra år för livslängden.
Hjärnan behöver kroppskontakt, men om stress gått för långt tappar hjärnan just kroppskontakten. Då blir överjaget ensamt herre på täppan och man märker inte längre överbelastningens verkningar på kroppen.
Handen är fantastisk på att förlängas via verktyg och ta emot återkoppling via dem utan att ens notera deras existens. Den kan exempelvis använda tangentbord och mus, dammtorka, fila, gasa (på motorcykeln), hugga ved, hyvla, kavla, klippa, lyfta, löda, massera, polera, raka, skotta, skära, slipa, snickra, sopa, spela piano, spika, sticka, sy, teckna, virka, vispa – och vända pannkakor!
Gör det möjligt förmänniskor att efter sin pensionering satsa egen tid på att bli senioirdoktorander. Knyta ihop sin kompetens och yrkeserfarenhet, konfrontera och berika dessa med den akademiska kunskapsstrukturen och lämna på så sätt ett värdefullt kunskapsbidrag till omvärlden och morgondagen.
<- Förra sidanNästa sida ->
2/4

ordspråk.se - trillar inte utan anledning
Livet.se har fler bra ordspråk