Det har funnits-ordspråk

Svein Stølen
Jag tror vi alla minns var vi var klockan 15.25 den 22 juli 2011. Jag satt hemma i vardagsrummet på Røa tillsammans med två av mina söner när vi plötsligt hörde denna enorma smäll. Det skakade i fönstren. Den tredje sonen kom rusande ner från andra våningen. Vi förstod inte vad som pågick förrän en stund senare. Först kom fotografierna och klippen från regeringskvarteren, och efter hand började det gryta för oss vad som utspelade sig på Utøya. Det var så smärtsamt att det fortfarande nästan är outhärdligt att ta in. 22 juli drabbade inte mig och mina närmaste direkt. Men terrorn drabbade mycket av det jag tror på. Så som jag ser det var händelserna den dagen ett angrepp på AUF och på det samhälle vi vill leva i, på den liberala demokratin, på våra samhällsinstitutioner och idealet om ett mångkulturellt och solidariskt samhälle. Och på ungdomarna. Ungdomar som ville vara med och bygga landet. Det var – och är – svårt att förstå, och helt omöjligt att acceptera. Samhället vacklade då och skakar fortfarande. Vandaliseringen av minnesmärket över Benjamin Hermansen är både sorglig och skrämmande. Vi blev alla berörda på ett eller annat sätt. Alla som satt klistrade vid nyhetssändningarna den första helgen. De som kom långväga ifrån för att bidra till blomsterhavet utanför Domkyrkan i Oslo. Och människor som kände av turen efteråt – som han som återvände från föräldraledighet till kontoret nära regeringskvarteren och upptäckte att skrivbordet där han skulle ha suttit var fullt av djupa hack efter glassplitter från fönstren som sprängts. Terrorn drabbade också universitetet som institution, som arena för de öppna, nyfikna mötena mellan människor och idéer, och tron på kunskap och rationalitet. Sedan finns det de som bär med sig annat än medkänsla och eftertanke. De förlorade det käraste de hade, och försöker sätta en fot framför den andra i livet med en sorg som aldrig försvinner. Och bland de överlevande har det varit en hård kamp för att komma tillbaka till vardagen. Terrorn träffade regeringskvarteren och Utøya. Den kunde också ha träffat universitetet – det vet vi från terroristens skrifter. Det hände inte, men vi kände ringarna på vattnet ändå. Universitetet i Oslo förlorade studenter den julidagen. Några av våra studenter och kollegor förlorade sina närmaste. Överlevande återvände till studierna, men märkta för livet. Terrorn drabbade också universitetet som institution, som arena för de öppna, nyfikna mötena mellan människor och idéer, och tron på kunskap och rationalitet. Ett sådant angrepp kräver att vi som universitet och samhälle slår tillbaka. Hatbrott och rasism kräver ett långsiktigt och förebyggande arbete. Att arbeta med kunskap, attityder och inkludering är centrala komponenter i det försvar vi kan använda mot hat och rädslan för det främmande – en rädsla som ofta ligger till grund för hatet. Därför är det viktigt att utbilda, därför är det viktigt att bilda. Då talar vi om att enskilda människor, men även samhället som helhet, måste kunna tåla andras tankar, kunna stå ut med oenighet och möta argument med motargument. Ett sådant upplysningsideal är på ett sätt själva bilden av universitetet och målet med hela vår verksamhet som institution. Munchs fantastiska målning i Aulaen – Solen – symboliserar just detta. Vi har en viktig roll som universitet, som institution, som forskare och som lärare. Nya generationer måste kunna förstå olika perspektiv och idéer. De måste öva på att tolka, lyssna och argumentera. Respektera. Och i mindre utsträckning frukta. Vi behöver kunskap för att förstå och möta extremister, hatbrott och terrorism – vilket bland annat UiO-centret C-REX har bidragit till med sin forskning om 22 juli. Vi behöver förstå historien och det mänskliga sinnet. Och vi behöver kunskap om religion och kultur. Inte minst behöver vi förmågan till kritiskt tänkande och källkritik. När vi talar om samhällssäkerhet handlar det ofta om fysiska spärrar och kontroll. En annan grundläggande beredskap sitter i våra huvuden. Mina varmaste tankar går till de efterlevande och överlevande på denna dag. (22 jul 2021, i ett debattinlägg skrivet i anledning av 10-årsmarkeringen efter terrorattacken den 22 juli.)Svein StølenUtøya
1/1

ordspråk.se - gillar dig
Livet.se har fler bra ordspråk