En annan elev, Ken, son till koreanska immigranter, rasade upp sin ambitiösa far när han bestämde sig för att gå till Stanford istället för Harvard eller M.I.T., som fadern hoppats på. Han dök upp vid min klassrumsdörr några dagar före jul och berättade att jag hade hjälpt honom att ta sig igenom det sista året på gymnasiet... Han hade en gång drömt om att gå in i en mörk gränd med sin far och att bara en av dem skulle komma ut. Det skulle vara han, förstås, men där ute i Stanford började han tänka på sin far och hur det var att komma från Korea, att arbeta dag och natt med att sälja frukt och grönsaker när han knappt kunde tillräckligt med engelska för att klara dagen, att hänga i, desperat efter att hans barn skulle få den utbildning han aldrig hade fått i Korea, en utbildning som man inte ens kunde drömma om i Korea.Frank McCourt |
