ålderdomen bör brinna och rasa vid dagens slut;
rasa, rasa mot ljusets döende.
Fast de vise vid sitt slut vet att mörkret har rätt,
eftersom deras ord inte skapat någon blixt,
gå inte sakt in i den goda natten.
Goda män, den sista vågen som går, ropar hur ljust
deras sköra handlingar kunde ha dansat i en grön vik,
rasa, rasa mot ljusets döende.
Vilda män som fångade och sjöng solen i flykten,
och lär sig, för sent, att de sörjde den på vägen,
gå inte sakt in i den goda natten.
Allvarliga män, nära döden, som ser med bländande syn
att blinda ögon kan lysa som meteorer och vara glada,
rasa, rasa mot ljusets döende.
Och du, min far, där på den sorgliga höjden,
förbanna, välsigna mig nu med dina vilda tårar, jag ber.
Gå inte sakt in i den goda natten.
Rasa, rasa mot ljusets döende.Dylan Thomas
