...man ska äta-ordspråk

Det är svårt att säga något säkert om denna fråga. Det kommer i hög grad att bli en individuell och konkret bedömning, men när anläggandet av en balkong skulle inskränka bostaden som anförts, rör det sig efter min mening om ett mycket väsentligt ingrepp i en medlems exklusiva nyttjanderätt, vilket måste kräva direkt lagstöd. Även om bostadsrättsföreningen är ägare av den samlade fastigheten, anser jag därför inte att föreningen giltigt kan besluta om en ändring som den du beskriver. Det är svårt att se grunder som kan kallas tvingande för nämnda ändring. Det är svårt att se att balkongprojektet tillför sådana fördelar för majoriteten av medlemmarna – på en minoritets bekostnad – att beslutet om projektets genomförande skulle vara förenligt med de allmänna bostadsrättsliga reglerna om minoritetsskydd. Jag läser rättspraxis så att rimliga balkongprojekt, där det finns en rimlighet i sak, kan beslutas med kvalificerad majoritet och därmed mot en eller flera medlemmars önskemål. Domstolarna kommer inte att stå i vägen för en utveckling som kan anses vara förnuftig, men tillåter inte heller allt. Jag tror inte att domstolarna skulle ha förståelse för ett beslut trots din eller andra i motsvarande ställning medlemmars invändningar. På vissa håll har man tagit hänsyn till dem som drabbas av beslut om ändringar av gemensamma delar. Det har till exempel setts vid projekt där bottenvåningslägenheter – som får olägenheter av balkongprojekt, eller som kanske inte får någon nytta av det eftersom det redan finns utgång till trädgård – där man har erbjudit ett nytt kök eller badrum och inkluderat det i ett samlat projekt. Det är inte oproblematiskt, men det har förekommit (och i samband med sådana kompensationer måste man sedan ta ställning till hur det ska hanteras vid försäljning, då förbättringen då måste antas tillhöra föreningen). Som jag ofta har skrivit i mina svar i frågespalten gäller det att juridik inte är en exakt vetenskap. Min rekommendation är att ni försöker sätta er ner och hitta en lösning tillsammans. Det är lätt att ge ett sådant råd, medan det kan vara svårt att följa det. Det kräver ju enighet bland medlemmar som ser olika på problemet. När jag ändå råder på detta sätt beror det på att oenighet i en bostadsrättsförening kan få betydligt större skadeverkningar än vad medlemmarna kanske inser i stunden. Ni riskerar att föreningen splittras, och det kan ta många år att ta sig över den typen av utmaningar. Om ni inte anser att ni själva kan komma överens, ta hjälp av en advokatmediator. (18 jul 2021, i ett svar till en medlem i en juridisk frågespalte.)Allan OhmsBostadsrättsföreningar
Hej – och tack för en intressant fråga. Detta är en tematik som dyker upp med jämna mellanrum här i spalten. Kortversionen är nej. Du behöver inte använda märkesverkstaden för att göra vanlig underhållsservice på bilen för att nybilsgarantin ska gälla. Du står fritt att välja verkstad själv. Det är som regel två anledningar till att man väljer bort märkesverkstaden. Det ena är pris, det andra är ett läge som gör det enklare för kunden att välja en annan verkstad. Det man måste vara extra uppmärksam på är att man väljer en auktoriserad verkstad. Det andra man måste se till är att det är samma jobb som utförs och samma kontrollpunkter som kontrolleras som biltillverkaren anger. Vidare måste delar som byts, vätskor som olja, kylarvätska och liknande också ha de specifikationer som biltillverkaren kräver. De flesta större verkstadskedjor har system för detta, men fråga för säkerhets skull. Det är du som bilägare som är ansvarig för att rätt saker blir gjorda. Det kan alltså vara smart att styra undan från Harrys Pizza och Dubbdäck nere på hörnet … Ska du göra service på en oberoende verkstad måste du se till att rätt saker blir gjorda och att det används delar som uppfyller biltillverkarens specifikationer. Om man skulle hamna i en garantitvist och detta med ”fel” service blir aktuellt, är det också du som kund som måste bevisa att rätt saker med rätt delar har gjorts på din bil. God och korrekt dokumentation är därför viktig här. Det måste man helt enkelt se till. Självklart måste även serviceintervallen, oavsett om det gäller tid eller kilometer, följas. Är man noggrann med detta och prismedveten, är jag säker på att det kan gå att spara en hel del på att välja oberoende verkstäder. Men om man slarvar – ja, då kan man spara sig till fant … Helt konkret känner jag till exempel på att motorer har behövt bytas på relativt nya bilar för att fel olja har använts på en oberoende verkstad. Varken tillverkaren eller verkstaden som utförde jobbet tar ansvar här. Då är det inte roligt att vara kund. Jag lever också i tron (eventuellt villfarelsen …) att man lättare får hjälp och ”goodwill” om man använder märkesverkstad för service. Det är liksom lite svårare att avvisa en trogen kund som lämnar ifrån sig en del pengar, jämfört med den som bara kommer på garantijobben som är gratis, men väljer andra och billigare aktörer på allt annat. Även om det, i alla fall i teorin, inte ska vara så. Det handlar också om kompetens, det att få utförda nödvändiga uppdateringar, installera ny programvara och eventuella kampanjer som finns på bilen. Där kan andra verkstäder komma till korta. Att ha bil är dyrt, oavsett hur man vrider och vänder på det. Jag anser att om man köper en bil som är så pass ny att det finns nybilsgaranti på den, kan det vara smart att använda märkesverkstad de första åren, så kan man hellre välja billigare alternativ efter hand. Jag anser att det är det tryggaste, men jag är också medveten om att det ofta är det dyraste alternativet. Var och en får bilda sig en uppfattning om vad som är rätt för dem. Men valmöjligheterna finns i alla fall där. Hoppas detta var klargörande. Lycka till med servicen på Skodan! (26 apr 2022, svarade på en fråga från en kund i sin fasta spalt om bilunderhåll och garanti.)Benny ChristensenKöpa begagnad bil
Hej, och tack för din fråga. Det är sorgligt att läsa att du har upplevt övergrepp och våldtäkt. Även om det knappast är till någon tröst för dig, är det inte ovanligt att kämpa med sexet efter sådana händelser. [...] Du skriver ingenting om du har pratat med någon och fått hjälp i efterhand, och inte heller om din pojkvän vet vad du har upplevt, så jag tar med något om detta också i svaret. [...] Reaktioner och behov av hjälp och uppföljning efter övergrepp och våldtäkt varierar. Vissa behöver mycket hjälp, medan andra bara behöver lite stöd från familj och vänner. Oavsett så vet vi att god uppföljning i efterhand, utifrån personens behov, kan bidra till att begränsa skadeverkningarna. Även om du har upplevt våldtäkt, så är det absolut möjligt för dig att få ett gott sexliv igen. Ett sexliv med njutning. Det är inte förstört för alltid. Låt inte den eller de som gjorde detta mot dig äga din kropp och sexualitet. Arbeta för att ta tillbaka ägandeskapet över din kropp och sexualitet. Sexualitet är en del av helheten som utgör dig, och handlar bland annat om identitet, hälsa och självbild, därför är det viktigt. Många upplever att känna rädsla, skuld och/eller skam efter en våldtäkt, och av den anledningen drar de sig helt undan från det sexuella, eller tillåter sig inte att känna de goda känslorna eller njuta. De slutar ha sex med sin partner, och många slutar även ha sex med sig själva. Du kan börja med att lära känna din kropp på nytt, och på ett tryggt sätt. Börja till exempel med att onanera ensam. Var tålmodig och ge dig själv tid, men gör något. Om du drar dig undan allt, kommer du bara fortsätta att ha det på samma sätt som du har det nu. Du skriver att du inte längre har sex med din pojkvän. Mitt råd är att du pratar med din pojkvän om detta, och lägger upp en plan för hur ni ska gå tillväga för att ta upp det sexuella med varandra igen. Börja eventuellt sakta och försiktigt, och med något du känner är okej. Gärna med något av det som fungerade förut, när det var romantiskt och du kände dig trygg, men kanske måste du börja med ett "blankt blad", och/eller hitta nya vägar till njutningen. Om så bara att ligga nakna intill varandra i skedställning – eller med kläderna på – om det ger mer trygghet för dig. Berör varandra på sätt som ger den goda känslan. Det kan ta tid innan du märker resultat, men tappa inte modet. Om du arbetar målmedvetet mot att må bättre, så kommer du att klara det. Känns det svårt, så är mitt råd att söka hjälp hos en fackperson för att bearbeta det som har hänt, och få stöd för att återvinna din egen kropp och sexualitet. Din husläkare kan vara en bra samtalspartner, och även remittera dig vidare till annan hjälp där du bor, om det skulle finnas behov av vidare uppföljning. DIXI Ressurssenter mot voldtekt är också ett ställe där du kan få hjälp. Du behöver ingen remiss till dem, hjälpen är gratis och du kan kontakta dem via telefon. Du kan kanske hitta en sexolog i närheten av där du bor. Jag hoppas att du kommer fram till vad som är det bästa för dig att göra, och att du får den hjälp du behöver. (13 maj 2021, svarar på en fråga från en kvinna som kämpar med sexlivet efter ett övergrepp.)Siv GamnesSexuell kommunikation
Ers Majestäter, välkomna, bienvenue, willkommen. Kära gäster, drottningen och jag har sett fram emot detta statsbesök från Belgien under en tid nu, eftersom det är mer än 20 år sedan våra länder senast möttes på detta sätt. År 2003 blev vi inbjudna till Belgien av Ers Majestäter kung Albert II och drottning Paola, och det är en stor ära att få återgälda inbjudan, denna gång med det nya kungaparet. På ett personligt plan är det också en stor glädje att få vara värdar för familj, eftersom vi inte får träffas så ofta som vi skulle önska. Kära Philippe och Mathilde, min familj och jag är mycket glada över att ha denna möjlighet att fira den bestående vänskapen mellan våra två familjer och länder. Jag vet att vår kära kronprinsessa gärna skulle ha varit tillsammans med oss i kväll. Tyvärr kan hon inte närvara på grund av sitt hälsotillstånd. Banden mellan Belgien och Norge är långa och varma. Även om vi skiljs åt av Nordsjön, är vi förenade av gemensamma värderingar och gemensamma mål. Belgien, mitt i hjärtat av Europa, har spelat en viktig roll i norsk historia. Särskilt Antwerpen har varit en central inkörsport för norsk handel till resten av Europa. Många en norsk sjöman, kanske med behov av lite moralisk vägledning, har besökt Den norska sjömanskyrkan i Antwerpen. Den etablerades 1865 och var faktiskt den allra första i sitt slag. Havet förenar oss på många sätt. Belgiska och norska upptäcktsresande seglade tillsammans på expeditioner under perioden med arktisk och antarktisk utforskning. På den tiden var man tvungen att vara beredd på att lägga till månader på resan. Låt oss hoppas att ni inte upplever oförutsedda förseningar på vägen tillbaka till Belgien denna gång, så som Roald Amundsen och Adrien de Gerlache gjorde ombord på Belgica på resan från Sydpolen. Deras expedition övervintrade i Antarktis, fastfrusna i isen, och hemresan varade 13 månader längre än planerat. Idag är nordmännens gemensamma äventyr med belgare som regel lite mindre krävande. Många nordmän finner arbete i Bryssel, eller njuter helt enkelt av god mat och gott öl under minnesvärda semestrar. Eller så gläder vi oss över att utforska belgisk kultur genom konst och litteratur, och den särpräglat belgiska förmågan att förena de två, i serier och grafiska romaner. Lucky Luke, Smurfarna och självklart Tintin fortsätter att fascinera läsare över generationer. Tintin har seglat på de sju haven, men vi kan försäkra Ers Majestäter om att norska vatten som regel bjuder på färre pirater och mindre dramatik än vår evigt unge belgiske vän måste hantera. Ers Majestäter, kära gäster, Belgien och Norge är gamla allierade, och vi är grundande medlemmar i både FN och Nato. Vi samarbetar inom den europeiska inre marknaden, och vi är maritima grannar. Belgien och Norge har stått vid varandras sida i svåra tider. Detta besök är ett vittnesbörd om våra bestående gemensamma värderingar i en krävande värld. Vi är små länder som är förpliktigade till multilateralism och folkrätten. Vi står fast vid övergången till ren energi och energisäkerhet i Europa, och vi bidrar båda på viktiga sätt till att stärka tryggheten och säkerheten i vår del av världen. Som vi alla vet kan vi inte ta dessa principer för givna, utan måste fortsätta att försvara dem varje dag. Våra gemensamma värderingar och förpliktelser återspeglas i programmet för ert besök i Oslo och Stavanger. Jag hoppas att besöket kommer att bidra till att bekräfta orden från den belgiske Nobels fredspristagare fader Dominique Pire, som sa i sitt föredrag här i Oslo 1958: «Fred är inte något man håller föredrag om, utan något man sätter ut i livet.» I oroliga tider som dessa är det en tröst för mig, och för alla nordmän, att ha nära vänner som belgarna. Vänner som vi har byggt en värdegemenskap med, handlat och byggt näringsliv med, vänner som vi vet att vi fortfarande kan lita på när vi ska utforska och navigera i framtiden. Ers Majestäter, låt mig än en gång önska er välkomna till Norge. Drottningen och jag vill nu be er alla att ansluta er till oss i en skål för Ers Majestäter belgiernas konung och drottning, för det belgiska folket och för den nära och vänskapliga relationen mellan våra två länder. Skål! (24 mar 2026, under gallamiddagen på Slottet med det belgiska kungaparet)Kong HaraldKändisTilltal och brev
Hej. Jag kan godt förstå att detta verkar konstigt, i alla fall sett med norska ögon. Men saken är den att Norge är en pytteliten bilmarknad i det stora hela. e-Golf har på många sätt varit en "väntemodell" från Volkswagen. För dem har detta varit ett relativt enkelt sätt att få fram en elbil på, samtidigt som de har hållit kostnaderna någorlunda i schack genom att basera elbilen på en redan existerande modell. Försäljningen har också varit mycket begränsad på de allra flesta marknader. Där sticker vi i Norge ut tydligt. e-Golf har under de senaste åren stått för en väldigt stor del av Golf-försäljningen. Av en årlig Golf-produktion på runt 2 miljoner bilar är bara 16 000 av dessa e-Golf. Runt hälften av dessa e-Golf hamnar i Norge. De övriga fördelas på resten av världen. Det säger inte så lite om hur speciell den norska marknaden är. Nu är VW igång med en enorm elektrisk offensiv och de har valt att satsa på en helt fristående familj av bilar som endast ska vara elektriska. Här är det alltså inte tal om att tillverka samma bilar med flera olika drivlinor. Det är ett djärvt val som också kostar miljarder. Det säger också mycket om att VW tror på att elbilar kommer för fullt under de närmaste åren, och inte bara i Norge. När de väl har tagit detta beslut innebär det att Golf försvinner som elbil. Det är den kommande ID.3 som på många sätt ska ta dess plats i portföljen. Utvändigt är de ungefär lika stora, men ID.3 ska ha betydligt bättre utrymme invändigt. Rent praktiskt skulle VW helt säkert kunna fortsätta att producera dagens e-Golf i några år till. Men ekonomiskt sett skulle det nog inte vara meningsfullt att använda produktionskapacitet för att bygga några tusen exemplar av denna årligen. Bilproduktion handlar om väldigt mycket logistik. Fabriker och monteringsband anpassas för den nya Golf-generationen. Då måste den gamla ut, oavsett om man gillar det eller inte. Jag vet att den norska importören ska sälja e-Golf en bra bit in i 2020. På begagnatmarknaden kommer e-Golf naturligtvis att leva vidare i många år. Jag tror också att det kommer att gå att göra mycket bra fynd på denna i takt med att en rad nya elbilsmodeller kommer ut på marknaden. (5 nov 2019, svarade på en fråga från en läsare om varför e-Golf försvinner från marknaden.)Benny ChristensenElbilspolitik
Svein Stølen
Jag tror vi alla minns var vi var klockan 15.25 den 22 juli 2011. Jag satt hemma i vardagsrummet på Røa tillsammans med två av mina söner när vi plötsligt hörde denna enorma smäll. Det skakade i fönstren. Den tredje sonen kom rusande ner från andra våningen. Vi förstod inte vad som pågick förrän en stund senare. Först kom fotografierna och klippen från regeringskvarteren, och efter hand började det gryta för oss vad som utspelade sig på Utøya. Det var så smärtsamt att det fortfarande nästan är outhärdligt att ta in. 22 juli drabbade inte mig och mina närmaste direkt. Men terrorn drabbade mycket av det jag tror på. Så som jag ser det var händelserna den dagen ett angrepp på AUF och på det samhälle vi vill leva i, på den liberala demokratin, på våra samhällsinstitutioner och idealet om ett mångkulturellt och solidariskt samhälle. Och på ungdomarna. Ungdomar som ville vara med och bygga landet. Det var – och är – svårt att förstå, och helt omöjligt att acceptera. Samhället vacklade då och skakar fortfarande. Vandaliseringen av minnesmärket över Benjamin Hermansen är både sorglig och skrämmande. Vi blev alla berörda på ett eller annat sätt. Alla som satt klistrade vid nyhetssändningarna den första helgen. De som kom långväga ifrån för att bidra till blomsterhavet utanför Domkyrkan i Oslo. Och människor som kände av turen efteråt – som han som återvände från föräldraledighet till kontoret nära regeringskvarteren och upptäckte att skrivbordet där han skulle ha suttit var fullt av djupa hack efter glassplitter från fönstren som sprängts. Terrorn drabbade också universitetet som institution, som arena för de öppna, nyfikna mötena mellan människor och idéer, och tron på kunskap och rationalitet. Sedan finns det de som bär med sig annat än medkänsla och eftertanke. De förlorade det käraste de hade, och försöker sätta en fot framför den andra i livet med en sorg som aldrig försvinner. Och bland de överlevande har det varit en hård kamp för att komma tillbaka till vardagen. Terrorn träffade regeringskvarteren och Utøya. Den kunde också ha träffat universitetet – det vet vi från terroristens skrifter. Det hände inte, men vi kände ringarna på vattnet ändå. Universitetet i Oslo förlorade studenter den julidagen. Några av våra studenter och kollegor förlorade sina närmaste. Överlevande återvände till studierna, men märkta för livet. Terrorn drabbade också universitetet som institution, som arena för de öppna, nyfikna mötena mellan människor och idéer, och tron på kunskap och rationalitet. Ett sådant angrepp kräver att vi som universitet och samhälle slår tillbaka. Hatbrott och rasism kräver ett långsiktigt och förebyggande arbete. Att arbeta med kunskap, attityder och inkludering är centrala komponenter i det försvar vi kan använda mot hat och rädslan för det främmande – en rädsla som ofta ligger till grund för hatet. Därför är det viktigt att utbilda, därför är det viktigt att bilda. Då talar vi om att enskilda människor, men även samhället som helhet, måste kunna tåla andras tankar, kunna stå ut med oenighet och möta argument med motargument. Ett sådant upplysningsideal är på ett sätt själva bilden av universitetet och målet med hela vår verksamhet som institution. Munchs fantastiska målning i Aulaen – Solen – symboliserar just detta. Vi har en viktig roll som universitet, som institution, som forskare och som lärare. Nya generationer måste kunna förstå olika perspektiv och idéer. De måste öva på att tolka, lyssna och argumentera. Respektera. Och i mindre utsträckning frukta. Vi behöver kunskap för att förstå och möta extremister, hatbrott och terrorism – vilket bland annat UiO-centret C-REX har bidragit till med sin forskning om 22 juli. Vi behöver förstå historien och det mänskliga sinnet. Och vi behöver kunskap om religion och kultur. Inte minst behöver vi förmågan till kritiskt tänkande och källkritik. När vi talar om samhällssäkerhet handlar det ofta om fysiska spärrar och kontroll. En annan grundläggande beredskap sitter i våra huvuden. Mina varmaste tankar går till de efterlevande och överlevande på denna dag. (22 jul 2021, i ett debattinlägg skrivet i anledning av 10-årsmarkeringen efter terrorattacken den 22 juli.)Svein StølenUtøya
<- Förra sidanNästa sida ->
33/12386

ordspråk.se - med lågt μvärde
Livet.se har fler bra ordspråk