...man ska äta-ordspråk

H.M. Drottningen
Först och främst vill jag gratulera alla er som diplomerats här idag! Ni har valt att fördjupa era kunskaper inom demensområdet – kunskaper som kan göra verklig skillnad i människors liv. Genom er kompetens bidrar ni till en bättre tillvaro för personer som lever med demenssjukdom – och till stöd och trygghet för deras anhöriga. Jag som själv varit anhörig vet hur viktigt det är att mötas av kunskap, professionella råd och tryggt stöd när någon man står nära drabbas av en sjukdom som kan ta sig många olika uttryck. Därför känns det särskilt fint att få vara med idag och uppmärksamma både er som diplomerats och alla som gjort den här utbildningen möjlig. Ett varmt tack till Sophiahemmet högskola, Karolinska Institutet och Marie Cederschiöld högskola som bidragit till dagens diplomering. Kära vänner, Under de trettio år som gått sedan Stiftelsen Silviahemmet slog upp sina dörrar har mycket hänt inom demensområdet. Som Wilhelmina just beskrivit har flera nya vägar öppnats genom forskning och utbildning, men också genom samarbeten, personligt engagemang och generösa donationer. Flera av er som varit med och bidragit till den utvecklingen är här idag. Till er vill jag rikta ett särskilt tack. Ända sedan starten har utbildning varit en viktig del av verksamheten, sida vid sida med dagverksamheten för personer som lever med demenssjukdom. Bakom allt detta finns människor som varje dag omsätter kunskap i handling. Därför vill jag tacka alla medarbetare i stiftelsen som utbildar, stöttar och möter människor i den dagliga verksamheten. Forskningen går framåt och ger oss anledning att hoppas. Men medan vi väntar på bättre behandlingar och läkemedel måste vi fortsätta göra det vi kan redan idag: sprida kunskap, utveckla kompetens och skapa de bästa möjliga förutsättningarna för personer med demenssjukdom och deras anhöriga. För mer än trettio år sedan hade jag en vision. Idag vet jag att en vision kan bli verklighet. Det tycker jag att den här dagen är ett mycket fint bevis på. Tack. (2 sep 2026, i ett tal i samband med Silviahemmets diplomeringsceremoni på Drottningholms slottsteater.)H.M. DrottningenTalTilltal och brev
Trängselskatter skakar landet och helgköerna är plågsamma. Men nu måste vi bilister sannerligen skärpa oss vi också. Jag erkänner att jag kan vara aggressiv i trafiken, men det är inte ofta jag låter mig uppröras själv. Men: Ibland undrar jag verkligen vad det är som händer där ute. Här är ett litet resumé från min försommarfärd. I och runt de stora städerna poppar det upp en ny inkomstkälla. En ny beskattning som slår olika oberoende av inkomst, bostadsort eller andra sociala förhållanden. I Oslo har det plötsligt tillkommit 54 nya bommar, utöver de 29 som fanns sedan tidigare. Huvudstaden är alltså omringad av 83 bommar vars syfte är att hämta pengar från dig för att betala för andra åtgärder än bilvägar. 98 procent av pengarna, faktiskt. Man skulle tro att man betalade för infrastruktur via skattsedeln förr, men nej. Samtidigt togs skyltarna som visade trängselavgifterna bort. Och nu är det helt omöjligt att veta vad du betalar innan du får en slumpmässig samlingsfaktura dumpad i nätbanken. Att summan blir stor är garanterat. I år måste vi betala 13 miljarder kronor i trängselavgifter. Det utgör i snitt 5 200 kronor per bilist. Och när vi vet att många bilister inte betalar så mycket precis där de bor, förstår vi att bördan är stor för dem som drabbas. Det får naturligtvis blodet att koka. Samtidigt måste det gå att uppföra sig och inte framföra hot i en sådan debatt. Det är det absoluta bottennivån och är inte rätt väg att gå. Då är det snarare något fel på dig själv. Trängselavgiftsupproret som råder nu kommer att vara kvar under hela valkampanjen. Där kommer vi att uppleva att folket vill rösta på enfrågepartier i vad som blir ett protestval. Det som dock förvånar mig mest är att politikerna inte förutsåg detta. Det är närmast obegripligt att de kan besluta om något så blint – över tid – utan att förstå konsekvensen av helheten. Så nu sitter de desperata i möten för att lägga upp en kommunikationsstrategi – i ett försök att vinna tillbaka väljarna. Egentligen är det ganska märkligt att en sådan sak ska prägla valet 2019 – i en tid då både planeten och vårt välbefinnande står inför helt andra utmaningar. Men vi är närmast vår egen plånbok, och samtidigt handlar det om frihet och rättvisa. Det finns andra fällor också. Nyligen fick jag en påminnelse för att jag inte hade betalat 22 kronor i miljöavgift för att köra in i Göteborg. En räkning som aldrig har nått mig (den faktureras i efterhand). Med påminnelsen fick jag ett tydligt besked om att betala 500 kronor extra. Och när jag försökte klaga fick jag bara höra att jag då måste vända mig till den svenska Transportstyrelsen. Och där står jag i kö ... vilket för mig in på en helt annan kö-kultur. Nemlig: 8. Kö-sinkarna En bilkö blir veeeldigt mycket onödigt längre. Mycket tack vare många plötsliga sysslor för förarna som inte är uppmärksamma. För vi har fått så mycket annat att göra bakom ratten, måste man veta. Sminkspeglar, Wordfeud, Facebook och matning av barn måste ta en stor del av skulden. 7. Avsmalnings-snikarna Vägarbete. En ändlös kö i högerfilen. Ledigt i vänster. Ja, jag förstår att det är lockande, och du kommer garanterat att uppfattas som ren egoist med arga handrörelser från bilisterna som körs om. Samtidigt: All forskning visar att om vi fyller upp båda filerna och kör med dragkedjeprincipen i slutet, så går allt så mycket bättre. Senast i helgen såg jag en pickup-kille med släp som höll på att koka över. Han lade sig ut och spärrade vänsterfilen för dem som behövde komma fram. Trafikkultur och förmågan att hjälpa varandra fram är inte vår starkaste sida. När två filer ska bli en ska du inte följa kön 6. Vänsterfils-onanisterna «Körning på motorväg VK 2» borde snart vara lika obligatoriskt som en besiktning. Norge måste vara det enda landet där det tidvis går fortare i högerfilen än i vänster. (Med undantag för Storbritannien och Japan, förstås....) I Sverige har polisen haft insatser för att ta bilister som ligger konstant i vänsterfilen och gärna spärrar för bilar bakom. Så vill vi ha det här hemma också. Hallå! Det är en omkörningsfil, så lägg dig tillbaka i höger när du har kört förbi – även om du inte pratat färdigt i mobilen eller med den som sitter bredvid. Försök att klamra dig fast vid vänsterfilen på autobahn i Tyskland – och du har garanterat öronbedövande tutande och bixenon som värmer upp nacken... 5. Rondell-fuskarna De som tar filen med minst trafik för att sedan smita runt och köra rakt fram. Det är riktigt kul att bli skrämd i tråkiga rondeller. Tack och buckla. 4. Vägarbets-spökena 50-zon och skyltade avsmalningar när maskinerna står helt stilla är om inget annat en fin-fin kö-fälla i semestertrafiken. Fredagar verkar vara en ledig dag i stora delar av den branschen också. En annan sak är vägarbeten och omfattande omledningar på utresedagar med mest trafik. Är det verkligen nödvändigt? 3. Sightseeing-bilisterna Om man verkligen ska njuta av synen av en älv som rinner längs en europaväg, måste man ju hålla samma hastighet som det porlande vattnet ... Eller? Du missar inte så mycket om du då och då tar en titt i spegeln, kör in till sidan och släpper fram kön med skummande huvuden. 2. Skräp-bilisterna Brist på källsorteringsboxar i bilen kan vara ett stort problem. Då är det skönt att hela Big Mac-brickan kan kastas ut genom fönstret och ut till moder jord. Särskilt nu när sugrören är av papp. För då gör det väl ingenting, din respektlöse råne? 1. Tjuvraddarna Slutligen: De som inte låter andras saker vara i fred och gärna knycker med sig hjul, skyltar eller annat lösöre. Därför önskar jag dig som stal stötfångarcovern och det högra spegelglaset på min Land Rover minst sju års sammanhängande olycka och en regnig sommar. (10 jun 2019, en krönika/debattartikel om frustrationer kopplade till trängselavgifter och beteende i trafiken.)Espen StensrudVägtullar
Rasmus Prehn
Det är lätt att glömma mitt i en världsomspännande coronakris. Men den syriska civilbefolkningen har inte råd att bli glömd. Det är fortfarande krig i Syrien. Det var det förra året också. Och året före. Och året före det. Faktiskt har det varit krig i Syrien i snart tio år. Det är fruktansvärt. Det är nästan inte till att förstå. Men det rör sig nu om ett tionde år av en av världens största humanitära kriser. Just nu har 5,6 miljoner människor flytt ut ur Syrien. Samtidigt är sex miljoner människor på flykt inom landets gränser. Den syriska civilbefolkningen och Syriens grannländer behöver verkligen hjälp. Det är lätt att glömma mitt i en världsomspännande coronakris. Men den syriska civilbefolkningen har inte råd att bli glömd. Därför var det också extra viktigt för mig att Danmark kom med ett starkt budskap när EU och FN i tisdags höll den årliga Syrienkonferensen, som bland annat skulle säkra mer humanitär hjälp till den syriska civilbefolkningen och regionen. För regeringen är det en kärnprioritet att hjälpa de syriska flyktingarna i deras närområden. Enbart under 2020 uppgår det danska bidraget till Syrienkrisen till 705 miljoner kronor. Det är något man kan vara stolt över. Pengarna används i samarbete med bland annat FN och danska och lokala NGO:er för att ge fordrivna i Syrien och flyktingarna i grannländerna mat, tak över huvudet och pengar i handen för att köpa andra nödvändigheter; insatser i form av medel till utbildning, hälsa och jobbskapande; och slutligen hjälp till att stabilisera områden utanför regimens kontroll, till exempel med minröjning, och att bidra till att undvika en återuppflamning av konflikten. Varje krona behövs. Syrien är våldsamt präglat av brist på läkare och sjuksköterskor (omkring hälften av Syriens hälsofaciliteter är helt ur funktion), stängda eller bombade skolor utan barn (endast vart tredje barn går i skolan), bristande resurser (omkring 6,5 miljoner syrier har inte regelbunden tillgång till mat), otillräcklig vattenförsörjning och en befolkning där omkring 80 procent lever under fattigdomsgränsen. Och så har covid-19 ännu inte på allvar fått fäste i Syrien. Jag vågar inte tänka på konsekvenserna om det sker. Särskilt områden med många internflyktingar kommer att drabbas hårt. Det gäller till exempel i Idlib-provinsen, där 850 000 människor fortfarande är fordrivna efter den syriska arméns offensiv i vinter. Situationen i Syriens grannländer är också allvarlig. I Libanon, som enligt FN hyser 900 000 syriska flyktingar, är den ekonomiska och politiska krisen djup och hotar att destabilisera landet, som hyser den största andelen flyktingar i världen. I Jordanien, där 700 000 syriska flyktingar befinner sig, sträcks resurserna också till det yttersta med arbetslöshet och press på hälso- och sjukvården. Den syriska civilbefolkningen behöver hjälp. Deras land plågas av krig på tionde året. För regeringen är det viktigt att Danmark gör sitt för att hjälpa i närområdena. Därför håller vi fast vid detta. Även under 2020. (5 jul 2020, i en artikel om den humanitära krisen i Syrien och Danmarks ekonomiska bidrag till hjälparbetet.)Rasmus PrehnPersonliga reflektioner
Överföringar mellan dina konton i olika länder har inga skattemässiga konsekvenser. De överförda pengarna byter inte ägare, utan bara vistelseort (från ett konto till ett annat). Överföringar mellan föräldrar och barn är som utgångspunkt alltid gåvor, såvida det inte rör sig om en överföring i ett ömsesidigt betungande avtal, det vill säga avtal där båda parter har plikt att prestera något och rätt att ta emot något i utbyte. Ett exempel på ett ömsesidigt betungande avtal är köp och försäljning. Gåvor kännetecknas av att ingen motprestation sker. Undantag från gåvor är barnbidrag och utbildningsbidrag. Barnbidrag är för barn under 18 år, och utbildningsbidrag är för barn i åldern 18–24 år. Medan det för gåvor ska betalas 15 procent i avgift om gåvan överstiger grundbeloppet på 68 700 kronor, är barnbidrag skattepliktiga om de överstiger normalbidraget, och utbildningsbidraget är fullt ut skattepliktigt. Både barnbidrag och utbildningsbidrag är personlig inkomst. Nu är jag osäker på vad du menar med barnpengar. Det kännetecknande för barnbidrag och utbildningsbidrag i Danmark är att de är överenskomna eller fastställda av Familieretshuset, som är en offentlig myndighet. Om de barnpengar du nämner inte är fastställda av en utländsk myndighet, skulle jag mena att det rör sig om gåvor, med den konsekvensen att det endast kan bli aktuellt med gåvoavgift för den del av gåvorna som under 2021 sammanlagt överstiger 68 700 kronor. Om det rör sig om gåvor har det för dig den stora fördelen att de inte behöver räknas med i egeninkomsten när det ska bedömas om du har fått för mycket i SU, och om SU ska återbetalas. I egeninkomsten enligt SU-lagen ingår endast personlig inkomst (som till exempel barnbidrag och utbildningsbidrag), positiv kapitalinkomst samt aktieinkomst. De danska skattereglerna är som övervägande huvudregel utformade så att de inte tar hänsyn till nationalitet. Reglerna bygger istället på att man har en lokal anknytning, typiskt sett hemvist. Detta kan bland annat ses i reglerna om gåvoavgift, där det är bestämt att gåvoavgift ska betalas om gåvogivaren eller gåvomottagaren är bosatt i Danmark. Och därför drabbas du av gåvoavgift, även om varken du eller dina föräldrar är danska medborgare. (24 okt 2021, i ett svar till en läsare i en brevkasse angående skatt, SU och gåvoavgift.)Erik ØvlisenSkatteplanering för familjer
<- Förra sidanNästa sida ->
213/12586

ordspråk.se - när du behöver inspiration
Livet.se har fler bra ordspråk