...man ska äta-ordspråk

Helle Thorning-Schmidt
Det blir lyckligtvis 1 maj varje år. För 1 maj är en dag då vi samlas för att visa att gemenskap och solidaritet är viktigt. Vi möts för att understryka att varje enskild människa är något helt speciellt. Och sist men inte minst samlas vi för att påminna varandra om att Danmark är ett fantastiskt land. Därför är 1 maj en helt speciell dag. I år är dagen annorlunda än förra året. Den är också annorlunda än för två och tre år sedan. Ja, faktiskt är det den bästa 1 maj på 10 år. För Danmark har fått en ny regering. 10 år med VKO var 10 år för länge. För Danmark ska vara ett land med trygghet för den enskilde. Där det alltid finns en chans till. Och där vi investerar i människor. Danmark ska tillbaka på spåret. Den nya regeringen gör skillnad. Vi har genomfört en kickstart som stöttar danska arbetsplatser. 8 000 i år. Och 8 000 nästa år. Vi renoverar skolor, förskolor och allmännyttiga bostäder. Vi investerar i vägar och järnvägar. Vi har satt stopp för uppförandet av meningslösa gränsbommar runt om i Danmark. Vi har fått en ny balans i utlänningspolitiken. De tiderna är slut då regeringen hoppade när Pia Kjærsgaard sa hopp. Vi tror inte på att staten ska bestämma om vuxna människor får gifta sig med varandra i en kyrka. Därför blir det den 15 juni möjligt för bögars och lesbiska att viga sig i en kyrka. Vi tror inte på att Danmark blir rikare av att vi straffar familjer som får fler än två barn. Därför har vi tagit bort taket för barnbidraget, så att inga barn är mindre värda. Vi har säkrat bättre utbildningsmöjligheter för dem som har fått minst utbildning. För ett år sedan fick man betala för att gå en sex veckor lång svetskurs eller för att få truckcertifikat. Idag kan man gå en kostnadsfri utbildning i sex veckor som yrkesutbildad eller outbildad på samtliga AMU-kurser. Vi har gjort livet svårare för dem som försöker sig på social dumpning. I Danmark ska man arbeta till den överenskomna lönen och under ordentliga villkor. Vi har gjort upp med ojämlikheten i hälsa. Slut med skatteavdraget för sjukförsäkringar. Vi har stått i spetsen för det bredaste, grönaste och mest framtidsinriktade energiavtalet i Danmarks historia. Det är ett avtal som skapar arbetsplatser och som för Danmark tillbaka i det gröna förarsätet. Ett av de första lagförslagen vi presenterade var att höja den kriminella lågåldern. För denna regering skickar inte barn i fängelse. Vi har säkrat att det från och med nästa år blir fler vuxna i förskolorna. Kollektivtrafiken lyfts med en miljard kronor. Per år. Till billigare biljetter och bättre materiel. Och vi har säkrat flera tusen extra praktikplatser i skolan, så att de unga får en utbildning och en vardag att gå upp till. Vi är en regering som gör skillnad. Alla initiativ är fullt finansierade, för vi har också ökat samhällets intäkter. Pengarna räcker. Räkningar är något vi betalar. Inte något vi flyr ifrån. För vi vet vilka som hamnar i kläm om slutsumman inte stämmer. Nämligen de människor som har allra störst behov av en hjälpande hand och en stark gemenskap. De människorna sviker vi inte. Punkt för punkt. Dag för dag arbetar vi på att föra Danmark vidare efter 10 år med VKO. Så ja, det är mycket att rätta till. Därför är det också viktigt att använda 1 maj till att berätta sakligt och rakt ut var Danmark står. När krisen slog mot oss var Danmark inte ordentligt förberett. I åren efter krisen föll vår sammanlagda inkomst i Danmark med över 8 procent. Vi förlorade 175 000 arbetsplatser. Överallt i landet fick vanliga människor byta ut sin lönespecifikation mot ett uppsägningsbesked. Företag som tidigare var livsnerven i det lokala samhället stängde ner. Otrygghet ersatte trygghet. Det fanns några som påstod att man hade räknat fel. Det finns också några som tror på jultomten. Men låt mig säga det helt klart. När det blåste såg vi att dansk ekonomi inte var så stark som vi hade fått veta. Vår konkurrenskraft hade inte underhållits. Där andra länder blev bättre, blev vi dyrare. Vi glömde att vi som ett litet land alltid måste vara lite flitigare än andra. Att vi alltid måste vara lite duktigare än andra. Om vi nu vill ha ett samhälle där ålderdom inte ska vara synonymt med fattigdom, med fri och lika tillgång till hälso- och sjukvård och gratis utbildning i världsklass till våra barn. Och det vill vi. Vi fick skattesänkningar som vi inte hade råd med. Vi fick välfärd som inte var finansierad. Vi glömde att Danmark är något helt speciellt som vi alla tillsammans ska hjälpa till att vårda. Det blev dyrt för oss alla. Den välstånd vi nu har förlorat innebär att det finns mindre utrymme för välfärd. De arbetsplatser som försvann kommer inte tillbaka. Det är de hårda realiteterna. Därför står vi inför en gemensam uppgift. Vi måste och ska skapa fler privata arbetsplatser i Danmark. Vi måste och ska få tillbaka tillväxten. Vi måste och ska säkerställa att det blir fler som arbetar och färre som hålls utanför. Endast på det sättet kan vi skapa tillräckligt med välstånd för att investera i våra barns utbildning, i omsorgen om de äldre och i behandlingen av de sjuka. Det är regeringens övergripande mål. Det är inte en omöjlig uppgift. Långt ifrån. Men ingen ska säga att det blir lätt. Det finns inga snabb lösningar. Endast genom en gemensam kraftansträngning kommer vi vidare. Vi ska förvänta oss mindre än vi brukar och kräva mer av varandra än vi gjorde. Därför kommer vi alla att få anstränga oss lite extra. Det kan inte vara på något annat sätt. Krisen är så allvarlig att det inte hjälper att ställa sig i ett hörn och säga att andra får lösa det. Därför är det också på en dag som 1 maj anledning att erkänna dem som gång på gång går före. Nämligen helt vanliga människor som vet att måttfullhet är en väg till sammanhållning. För några veckor sedan fick vi resultatet av de privata kollektivavtalen. Danska löntagare har ännu en gång visat viljan att hålla igen. För de vet att det kostar arbetsplatser och tömmer orderböckerna om lönerna stiger mer i Danmark än i de länder vi konkurrerar med. De vet att det är nu de ska värna om vår gemensamma framtid. De ska veta att de är med och lyfter ett stort ansvar vid en viktig tidpunkt. Och de ska veta att deras beslutsamhet och vilja att gå före är en stor inspiration för oss alla. Om plastgjutaren kan bita ihop, så kan överläkaren också det. Om kassörskan kan spänna livremmen, vem kan då inte det? Det är nu vi ska visa att vi har ryggraden att värna om det välfärdssamhälle som våra föräldrar skapade. Det är nu vi ska visa förmågan att förnya de band mellan människor som det tar generationer att knyta, men få år att lösa upp. Gör vi det har vi alla förutsättningar för att Danmark blir världens starkaste gemenskap. Och det viktigaste med den gemenskapen är att alla är med. Att alla har en chans att bidra. Att man aldrig får en kall axel när man behöver en hjälpande hand. Vi behöver alla i Danmark. Därför är mitt viktigaste budskap idag att de unga ska få en chans. Vi ska ha alla med. Ingen grupp har drabbats hårdare av krisen i Danmark än de unga. När de var redo att hitta ett jobb slogs dörren igen. När de – fulla av livsglädje och energi – skulle påbörja sitt vuxenliv fick de höra att det inte fanns något behov av dem. På få år har antalet danskar under 30 år som lever på ekonomiskt bistånd eller arbetslöshetsersättning stigit till 70 000. Jag minns själv från 1980-talet hur rädslan för att misslyckas påverkade vår generation. Vi fick höra att vi inte kunde någonting. Att det inte fanns något behov av oss. Varje kväll kunde vi se på TV att ungdomsarbetslösheten bara växte och växte, samtidigt som vi fick höra att det inte gick att göra något åt det. Vi kallades no-future-generationen. Tusentals unga blev aldrig en del av arbetsgemenskapen. Det blev dyrt för samhället. Men det högsta priset betalades av dem som fick ett knäck och aldrig kom vidare. Deras drömmar fick aldrig vecklas ut. Deras hopp gömdes undan. Den energi och livskraft som unga lyckligtvis alltid har, blev inte utnyttjad. Det får inte hända igen. Ett Danmark där våra unga går utan arbete är ett fattigt Danmark. Ett Danmark där våra unga inte blir skickligare får det svårare i framtiden. Därför har regeringen från dag ett gjort vad vi kunnat för att säkra de unga antingen ett jobb eller en utbildning. Fler praktikplatser och kickstart. Och vi stannar inte där. Vi är tvungna att ta större steg. Vi är tvungna att i grunden få fart på dansk ekonomi. Skapa den framdrift och stabilitet som gör att när tillväxten återvänder, så biter den sig fast på riktigt. För vi vet att det alltid är de unga som drabbas när tillväxten avstannar. Det är alltid de unga som betalar priset när man stiftar skulder istället för att spara. Och vi kan inte stå ut med det inför de unga; först måste de kämpa för att få ett arbete, och sedan ger vi dem en enorm välfärdsskuld i arv. Det är därför vi måste sätta igång med reformer. Inte för reformernas egen skull. Inte för att kunna sätta en bock i rutan år 2020. Nej. När vi ska börja modernisera Danmark handlar det om att skapa samma möjligheter för våra unga till välstånd och välfärd som vi själva har haft. De ska ha utbildning, arbete, möjligheter, frihet. Det kan de bara få om vi handlar ansvarsfullt nu. Ambitionerna är stora. Skatten ska sänkas på arbete för helt vanliga löntagare. Unga på ekonomiskt bistånd ska antingen gå i utbildning eller få jobb. Och pengarna i det offentliga ska räcka lite längre. Vi ska skruva på varje skruv som gör vägen från försörjning till arbete kortare. Vi ska vända på varje sten som kan stärka företagens möjlighet att konkurrera. Och vi vill räcka ut handen till alla som vill vara med. Vi ställer inte ultimativa krav. Förutom ett enda. Nämligen att vi inte släpper den solidaritet som binder Danmark samman. En solidaritet mellan ung och gammal. Mellan rik och fattig. Mellan frisk och sjuk. En solidaritet som bygger på det enkla värdet att alla människor har något att bidra med. Vi står inför några svåra år. Vi ska kämpa för att få nya arbetsplatser. Vi ska slita för att betala vår gemensamma räkning. Gör vi det är jag övertygad om att hjulen börjar snurra snabbare. Att företagen återigen kommer att anställa istället för att säga upp. Att det blir råd med att våra barn får den bästa skolgången, att våra äldre får rätt omsorg. Och att vi kan behålla välfärdssamhällets kronjuvel – den fria och lika tillgången till hälso- och sjukvård. När vi möts nästa år på 1 maj är vi inte i mål. Långt ifrån. Men vi är ett steg närmare ett mer rättvist Danmark. Och vi har kommit närmare ett Danmark som återigen är i arbete. Ha en god 1 maj. (1 maj 2012, hennes första 1 maj-tal som statsminister)Helle Thorning-SchmidtNyheterTilltal och brev
Hej – ja, självklart får du svar! Jag förstår väl att du upplever detta som dramatiskt. Whiplash är inget man skämtar med, om det är fallet. Hoppas i alla fall att det går bra med dig. Så till dina frågor: Jag känner ju inte till händelseförloppet, vem som har skulden till olyckan, skadeomfattningen på personer och bilar eller hastigheten i krockögonblicket, så svaret måste bli lite generellt. De flesta nyare bilar har många krockkuddar. Man ska alltid få ett felmeddelande om något är fel med dessa. En sak verkar i alla fall säker. Du och din bil är oeniga om krockkuddarna borde ha löst ut eller inte. Det sitter sensorer runt om på bilen som registrerar tryck/rörelse och som utlöser krockkuddarna. Ibland verkar det som att det krävs väldigt lite. Andra gånger undrar man över att de inte har löst ut. Det beror helt på var och hur ”smällen” träffar. Så länge inga lampor för ”airbag-fel” har lyst i bilen, tyder mycket på att systemet har varit i ordning. Detta är avancerade och känsliga grejer som sällan sviker. MEN en stor underleverantör av krockkuddar, japanska Takata, har tvingats återkalla miljontals bilar på grund av fel med dessa. De var tvungna att bytas ut. Om din Mitsubishi kan vara omfattad av detta, och att det kanske inte har följts upp, vågar jag inte säga något om. Men det kan ju vara värt att kolla med återförsäljaren. För säkerhets skull. Annars kan det vara smart att köra en feldiagnos på krockkuddesystemet för att se om detta är i ordning, om du är osäker på det. Å andra sidan: Att möta en krockkudde som löser ut är inte heller någon ”walk in the park”. Du får en rejäl smäll i ansiktet då. Näsan kan brytas, trumhinnor kan spricka och tänder lossna. Tro mig – det är absolut inte något man önskar prova om man inte verkligen måste … Då är den å andra sidan till stor hjälp. Även om man får lite stryk. Vid olyckor med misstanke om personskador bör polisen meddelas, så att olyckan loggförs, och man måste uppsöka vårdpersonal, jourcentral eller husläkare så snart som möjligt, med tanke på eventuell framtida ersättning. Det är ofta en långdragen process, så det hoppas jag att du slipper. Ett möte med en utlöst krockkudde kan också vara dramatiskt. Detta blir i så fall en sak mellan dig och ditt försäkringsbolag. De du i sin tid köpte bilen av kan du hålla utanför. De har i utgångspunkten inget med detta att göra. Överlåt detta till försäkringsbolaget. Är du medlem i till exempel NAF eller KNA så tveka inte att få juridisk hjälp. Om du känner att det går trögt. Som regel löser försäkringsbolagen det på ett bra sätt. Detta är dramatiskt för oss när det händer och vi är fulla av adrenalin och spänt väntar på resultat av hälsoundersökningar, men det är ren rutin för dem. Detta kan de. Vi håller tummarna för att detta inte är en whiplash, men att du har fått en smäll som har gjort dig stel och öm, det tvivlar jag inte på. Jag blev själv påkörd bakifrån för några år sedan. Det var verkligen ingen stor smäll. Det resulterade i huvudvärk några dagar och i stel och öm nacke en vecka. Efter det har jag inte känt något. Hoppas du slipper undan lika smidigt – och önskar dig lycka till! (29 jul 2022, i ett utförligt svar till en bilägare som undrar varför krockkuddarna inte löste ut.)Benny ChristensenBilunderhåll
Durek Verrett
Den västerländska medicinen är absolut tillräckligt bra, den räddar många liv. Den har mitt fulla stöd, och jag är mycket tacksam för den hjälp som den traditionella medicinen erbjuder. Det är dock viktigt att notera att det jag pekar på är att vi kan förbättra befintliga behandlingsmetoder genom att utforska andra områden via mer forskning. Om vi vill gå framåt i vår utveckling måste vi göra en grundligare granskning av de många faktorer som kan ge upphov till sjukdom eller leda till nedsättningar i kroppen. Jag betraktar sjukdomar som cancer och andra kroniska lidanden som funktionsstörningar som uppstår i samband med det sätt som människokroppen fungerar på i samspel med vår miljö och vår planet. Mycket av det vi människor företar oss är varken bra eller uppbyggande för kroppen. Vi sitter framför TV:n, är upptagna med videospel, deltar i krigföring, äter ohälsosam mat och låter oss slukas av våldsamma teman. Vi lär oss inte hur vi ska hantera emotionella störningar, och tyvärr lever vi på en planet som är fientligt inställd till människokroppen. Vårt medvetna sinne lär sig att detta är okej, men vårt undermedvetna vet att det inte är det. Vi undviker att granska den djupare delen av det undermedvetna sinnet eftersom vi är rädda för vilka sanningar som kan avslöjas. När vi frågar någon varför de har blivit sjuka, kommer de generellt sett att ställa sig oförstående till frågan. De vet inte vad orsaken till sjukdomen är. För att göra det helt klart: Jag säger inte att cancer och andra sjukdomar är självförvållade. Det jag däremot vill peka på är den effekt våra omgivningar har på vår motståndskraft och livskraft. Vi har skapat ogynnsamma förhållanden på vår planet med strålning, fossila bränslen, kemikalier, cancerframkallande ämnen och andra element som är onaturliga för kroppen, vilket underbygger min ståndpunkt ur ett schamanskt perspektiv: att ohälsosamma omgivningar är en bidragande orsak när det gäller att skapa sjukdom och funktionsstörningar i kroppen. (28 nov 2019, i en specialskriven passage tillagd i den norska utgåvan av boken)Durek VerrettLivsstilCancer
Nelson Mandela
Jag riktar mitt hjärtliga tack till den norska Nobelkommittén för att ni har upphöjt oss till Nobelfredspristagare. Jag vill också ta tillfället i akt att gratulera min landsmän och medlaureat, statspresident F.W. de Klerk, till detta höga utmärkelsetecken. Tillsammans ansluter vi oss till två framstående sydafrikaner, den avlidne Chief Albert Lutuli och Hans Eminens ärkebiskop Desmond Tutu, vars avgörande bidrag till den fredliga kampen mot apartheidsystemets ondska ni gav en välförtjänt hyllning genom att tilldela dem Nobelfredspriset. Det vore inte presumtivt av oss att även lägga till, bland våra föregångare, namnet på ytterligare en enastående Nobelfredspristagare, den avlidne pastor Martin Luther King Jr. Även han brottades med, och dog i strävan efter att bidra till en rättvis lösning av samma stora tidstypiska frågor som vi som sydafrikaner har tvingats möta. Vi talar här om utmaningen i dikotomierna mellan krig och fred, våld och icke-våld, rasism och mänsklig värdighet, förtryck och repression samt frihet och mänskliga rättigheter, fattigdom och frihet från nöd. Vi står här idag som inget annat än representanter för miljontals av vårt folk som vågade resa sig mot ett socialt system vars själva kärna är krig, våld, rasism, förtryck, repression och utarmningen av ett helt folk. Jag är också här idag som representant för miljontals människor över hela världen, antiapartheidrörelsen, de regeringar och organisationer som anslöt sig till oss – inte för att bekämpa Sydafrika som land eller något av dess folk, utan för att motverka ett omänskligt system och kräva ett skyndsamt slut på apartheidbrottet mot mänskligheten. Dessa otaliga människor, både inom och utanför vårt land, hade den andliga ädelmodet att ställa sig i vägen för tyranni och orättvisa, utan att söka egen vinning. De insåg att en oförrätt mot en är en oförrätt mot alla och agerade därför tillsammans i försvar av rättvisan och en gemensam mänsklig anständighet. Tack vare deras mod och uthållighet under många år kan vi idag till och med fastställa datumen då hela mänskligheten kommer att förenas för att fira en av vårt århundrades mest framstående mänskliga segrar. När det ögonblicket kommer ska vi tillsammans glädjas över en gemensam seger över rasism, apartheid och vit minoritetsstyre. Den triumfen kommer slutligen att avsluta en femhundraårig historia av afrikansk kolonisering som började med det portugisiska imperiets grundande. På så sätt kommer det att markera ett stort steg framåt i historien och även tjäna som ett gemensamt löfte från världens folk att bekämpa rasism, var den än förekommer och oavsett vilken skepnad den tar. Vid Afrikas sydligaste spets håller en rik belöning på att skapas, en ovärderlig gåva förbereds för dem som led i hela mänsklighetens namn när de offrade allt – för frihet, fred, mänsklig värdighet och mänsklig självförverkligan. Denna belöning kommer inte att mätas i pengar. Inte kan den heller beräknas i det kollektiva värdet av de sällsynta metaller och ädelstenar som vilar i den afrikanska jordens inre, där vi går i våra förfäders fotspår. Den kommer och måste mätas genom barnens lycka och välbefinnande, som samtidigt är de mest sårbara medborgarna i varje samhälle och våra största skatter. Barnen måste slutligen få leka på den öppna savannen, inte längre plågade av hungerns smärtor eller härjade av sjukdomar, eller hotade av okunnighetens, trakasseriernas och övergreppens gissel, och inte längre tvingas utföra handlingar vars allvar överstiger kraven för deras späda år. Inför denna förnäma publik förbinder vi det nya Sydafrika till en outtröttlig strävan efter de mål som definieras i Världsförklaringen om barns överlevnad, skydd och utveckling. Den belöning vi talat om kommer och måste också mätas genom lyckan och välbefinnandet för dessa barns mödrar och fäder, som måste kunna vandra på jorden utan rädsla för att bli bestulna, mördade för politisk eller materiell vinning, eller spottade på för att de är tiggare. Även de måste befrias från den tunga förtvivlans börda som de bär i sina hjärtan, född av hunger, hemlöshet och arbetslöshet. Värdet av denna gåva till alla som lidit kommer och måste mätas genom lyckan och välbefinnandet för alla människor i vårt land, som kommer att ha rivit de omänskliga murar som skiljer dem åt. Dessa stora massor kommer att ha vänt ryggen åt den grova förolämpningen av den mänskliga värdigheten som beskrev vissa som herrar och andra som tjänare, och som förvandlade var och en till ett rovdjur vars överlevnad berodde på den andres förstörelse. Värdet av vår gemensamma belöning kommer och måste mätas genom den glädjefyllda fred som kommer att triumfera, eftersom den gemensamma mänsklighet som binder samman både svarta och vita till ett mänskligt släkte kommer att ha sagt till var och en av oss att vi alla ska leva som paradisets barn. Så ska vi leva, eftersom vi kommer att ha skapat ett samhälle som erkänner att alla människor är födda lika, med rätt till liv, frihet, välstånd, mänskliga rättigheter och gott styre i lika måtta. Ett sådant samhälle bör aldrig mer tillåta att det finns samvetsfångar eller att någon persons mänskliga rättigheter kränks. Inte heller bör det någonsin hända att vägarna till fredlig förändring återigen blockeras av usurpatorer som söker ta makten från folket i jakten på sina egna, ädla syften. I relation till dessa frågor vädjar vi till dem som styr Burma att de frigör vår medlaureat av Nobelfredspriset, Aung San Suu Kyi, och engagerar henne och dem hon representerar i en seriös dialog, till förmån för alla människor i Burma. Vi ber att dem som har makten att göra det, utan ytterligare dröjsmål, tillåter att hon använder sina talanger och sin energi för det allmänna bästa för sitt lands folk och mänskligheten som helhet. Långt ifrån det politiska tumultet i vårt eget land vill jag ta tillfället i akt att ansluta mig till den norska Nobelkommittén och hylla min medlaureat, herr F.W. de Klerk. Han hade modet att erkänna att ett fruktansvärt fel hade begåtts mot vårt land och folk genom införandet av apartheidsystemet. Han hade framsyntheten att förstå och acceptera att alla människor i Sydafrika, genom förhandlingar och som jämlika deltagare i processen, tillsammans måste avgöra vad de vill göra med sin framtid. Men det finns fortfarande vissa inom vårt land som felaktigt tror att de kan bidra till rättvisans och fredens sak genom att klamra sig fast vid dogmer som har visat sig innebära inget annat än katastrof. Det förblir vårt hopp att även dessa blir välsignade med tillräckligt förnuft för att inse att historien inte kan förnekas och att det nya samhället inte kan skapas genom att reproducera det avskyvärda förflutna, hur förfinat eller lockande omförpackat det än må vara. Vi vill också utnyttja detta tillfälle för att hylla de många grupperingarna inom vårt lands demokratiska rörelse, inklusive medlemmarna i vår patriotiska front, som själva har spelat en central roll i att föra vårt land så nära den demokratiska transformationen som det är idag. Vi är glada att många representanter för dessa grupperingar, inklusive personer som har tjänstgjort eller tjänstgör i "homeland"-strukturerna, följde med oss till Oslo. Även de måste få dela den utmärkelse som Nobelfredspriset innebär. Vi lever med hoppet om att Sydafrika, i sin kamp för att återskapa sig själv, kommer att vara som ett mikrokosmos av den nya värld som strävar efter att födas. Detta måste vara en värld av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, en värld befriad från fattigdomens, hungerns, nödens och okunnighetens fasor, befriad från hotet och gisslet av inbördeskrig och extern aggression, och avlastad den stora tragedin med miljontals människor som tvingas bli flyktingar. De processer som Sydafrika och södra Afrika som helhet är engagerade i, manar och uppmanar oss alla att rida på denna våg och göra denna region till ett levande exempel på vad alla människor med samvete skulle vilja att världen är. Vi tror inte att detta Nobelfredspris är avsett som en utmärkelse för saker som har hänt och passerat. Vi hör rösterna som säger att det är en vädjan från alla, över hela universum, som sökt ett slut på apartheidsystemet. Vi förstår deras anrop: att vi ägnar det som återstår av våra liv åt att använda vårt lands unika och smärtsamma erfarenhet för att visa i praktiken att det normala tillståndet för mänsklig existens är demokrati, rättvisa, fred, icke-rasism, icke-sexism, välstånd för alla, en hälsosam miljö samt jämlikhet och solidaritet mellan folken. Rörda av denna vädjan och inspirerade av dent status ni har gett oss, åtar vi oss att vi också ska göra vad vi kan för att bidra till förnyelsen av vår värld, så att ingen i framtiden ska beskrivas som "jordens utstötta". Låt det aldrig sägas av framtida generationer att likgiltighet, cynism eller själviskhet fick oss att misslyckas med att leva upp till humanismens ideal som Nobelfredspriset inkapslar. Låt oss allas strävanden bevisa att Martin Luther King Jr. hade rätt när han sade att mänskligheten inte längre kan vara tragiskt bunden till rasismens och krigets stjärnlösa midnatt. Låt oss allas ansträngningar bevisa att han inte bara var en drömmare när han talade om att skönheten i äkta broderskap och fred är mer värdefull än diamanter, silver eller guld. Låt en ny era gry! (10 jul 2026, hållet under hans Nobelföreläsning den 10 december 1993 i Oslo rådhus, Norge.)Nelson MandelaFredKungahuset
Peter Kullgren
Vad roligt att vara här på Skogens Dag igen, och särskilt roligt att få medverka vid 10-årsjubileet av detta viktiga forum. Skogsfrågorna är viktiga, stora frågor, där svaren sällan är enkla. Det är frågor som engagerar. Och det är frågor som kräver samtal och samarbete. Därför är forum som Skogens dag så viktiga. Jag vill därför passa på att tacka Skogstekniska klustret, Länsstyrelsen i Västerbotten, SLU och Umeå universitet för det arbete ni lägger ner varje år på detta arrangemang. (Jag vet att det är mycket uppskattat.) Sveriges regering ser den svenska skogen som en strategisk resurs och en källa till nationell stolthet. Det är detta jag skulle vilja tala om här idag. Och jag tänkte börja med en tillbakablick – som man ofta gör på ett jubileum - men jag tänkte blicka lite längre tillbaka i tiden än bara tio år. Faktiskt hela vägen tillbaka till medeltiden. För redan då var skogen en strategisk resurs för Sverige. Det var skogen som möjliggjorde den omfattande järn- och kopparproduktionen i Bergslagen. Rikets viktigaste inkomstkälla. Brytningen av malm i Bergslagen - som är så uråldrig att vi inte vet när den började - krävde stora mängder ved och träkol som bara de svenska skogarna kunde ge. Denna förening av skog och malm gav Sverige ekonomiska förutsättningarna för att kunna hävda sin självständighet. Det var inte en slump att det var bergsmän som Engelbrekt som ledde en revolt mot Danmark – och inte heller att det var till Dalarna Gustav Vasa begav sig för att resa upprorsfanan. Skogsbrukets historia och Sveriges historia är sammanlänkat – och jag tror även vår framtid är sammanlänkad. För även idag är skogen avgörande för Sveriges välfärd och framtida välstånd. I skogen finns inte bara råvaran för virke, pappersmassa och bioenergi. I skogen finns idag potentialen att realisera framtidens klimatsmarta och hållbara uppfinningar. Textiler av skog, batterier av papper och biokemikalier producerade av biomassa är bara några av de intressanta innovationer som man idag forskar på. Sådana innovationer gör det intressant för företag att i en allt mer globaliserad värld välja att förlägga sina verksamheter, investeringar – sina framtidsindustrier - i Sverige. Men det kräver att vi brukar skogen – att vi säkrar tillgången till skoglig biomassa. Vad skogsråvaran används till – det har genom historien förändrats. Men skogen förblir en strategisk resurs för Sverige. Detta här är en av de ting som funnits i mina tankar medan vi arbetat fram direktiven till regeringens nya skogsutredning. Hur vi ifrån politiken bäst kan värna och förvalta skogen som en resurs för Sverige. Låt mig därför ta tillfället i akt att presentera lite av den utredningen. Sedan 1993 års skogspolitiska reform har vår omvärld såväl som skogsbrukets förutsättningar förändrats. Något som inte minst påverkat oss är EU-medlemskapet. Men det har också skett en utveckling av lagstiftning, - både nationellt och på EU-nivå – och av rättsläget som fått allt större påverkan på skogsbruket. Det finns en bred enighet i riksdagen om att vi ska ha två jämställda mål för skogspolitiken – produktion och miljö. Men det är framför allt kring miljöhänsyn villkoren förändrats. Det finns därför ett behov av ytterligare samhällsekonomiska effektiva åtgärder som stärker incitament, investeringsvilja och näringsfrihet i skogsnäringen. Detta i syftet att öka den skogliga tillväxten och tillgången till hållbart producerad inhemsk biomassa. På så sätt kan vi skapa förutsättningar för att framöver upprätthålla balansen mellan de två jämställda skogspolitiska målen. Målet med utredningen vi nu tillsatt är i korthet att utveckla en framtida ändamålsenlig skogspolitik som främjar ett långsiktigt hållbart konkurrenskraftigt skogsbruk, ökad skoglig tillväxt och en långsiktigt ökad tillgång till hållbar skoglig biomassa för att fullt ut kunna bidra till klimatomställningen samt jobb och tillväxt i hela landet. Utredningen kommer bli en stor utredning. Den ska utvärdera skogspolitiken utifrån de förändringar som skett sedan 1993 och den ska lägga särskild vikt vid att utveckla en skogspolitik för att möta policyutvecklingen i EU. Utredaren kommer ha bred befogenhet att föreslå samhällsekonomiskt effektiva åtgärder för ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk. Men utredning ska också förbereda och författa utkast till lagtext för ett antal konkreta reformförslag. Det rör bland annat att överväga alternativ till avverkningsanmälan och anmälan för samråd så som till exempel ett system baserat på egenkontroll att säkerställa att beslut inte kan överklagas till både allmän förvaltningsdomstol och mark- och miljödomstol att tydliggöra kunskapskravet när det gäller skogsbruk och vid behov föreslå åtgärder för att kunskapskravet och bevisbörderegeln i miljöbalken inte ska leda till oproportionerliga kostnader för markägaren analysera möjligheterna till och föreslå regelförenklingar vad gäller avverkningsanmälan och samrådsplikt för skogsbruksåtgärder genom att höja undantaget från anmälningsplikten för små avverkningar från dagens 0,5 hektar upp till och med fem hektar på mindre brukningsenheter som ägs av enskilda analysera och föreslå att en avverkningsanmälan inte längre ska anses som en anmälan för samråd att se över Skogsstyrelsens roll i mark- och miljödomstol när ideella föreningar överklagar analysera mätbarheten och uppföljningsbarheten för de miljökvalitetsmål som är relevanta för skogssektorn, och utifrån analysen föreslå uppdaterade preciseringar och indikatorer samt ge förslag på hur man - när preciseringar och indikatorer formuleras - i högre grad kan väga in andra samhällsekonomiska mål och andra hållbarhetsmål som skogsbruket bidrar till. För ett sådant här uppdrag krävs det en person med bred förankring både i vetenskaplig teori och i vardaglig praktik. Både erfarenhet av myndighetsarbete och näringsliv. Därför är jag mycket glad över att professor emeritus Göran Örlander har tackat ja till att vara särskild utredare. Skogen är en källa till nationell stolthet - och något som varit avgörande för vårt lands välstånd och ledande roll inom innovation och forskning. Sverige är ett land som producerar. I skogen, i gruvorna, på åkrar och i fabrikerna. Vi producerar. Vi har inte oljan som Norge. Vi hålls inte uppe av en enorm finanssektor som England. Vi producerar – så har det varit - och så ska det vara. Det ger jobb man kan gå till med stolthet. Jobb som bidrar till ett bättre samhälle. Jobb man kan försörja sin familj på. Mycket kan hända i vår omvärld. Mycket kommer hända i vår omvärld. Historien tar aldrig slut. Men så länge vi har skogen. Så länge vi brukar skogen – har vi en hörnsten varpå vi kan bygga ett starkare Sverige. Därför har, är och kommer skogen alltid vara en strategiska resurs vårt land. (9 feb 2024, i ett tal på Skogens dag 2024)Peter KullgrenTalBiodrivmedel
<- Förra sidanNästa sida ->
2/12385

ordspråk.se - så att 2027 blir ett bra år
Livet.se har fler bra ordspråk