...man ska äta-ordspråk hos ordspråk.se

Det blir lyckligtvis 1 maj varje år. För 1 maj är en dag då vi samlas för att visa att gemenskap och solidaritet är viktigt. Vi möts för att understryka att varje enskild människa är något helt speciellt. Och sist men inte minst samlas vi för att påminna varandra om att Danmark är ett fantastiskt land. Därför är 1 maj en helt speciell dag. I år är dagen annorlunda än förra året. Den är också annorlunda än för två och tre år sedan. Ja, faktiskt är det den bästa 1 maj på 10 år. För Danmark har fått en ny regering. 10 år med VKO var 10 år för länge. För Danmark ska vara ett land med trygghet för den enskilde. Där det alltid finns en chans till. Och där vi investerar i människor. Danmark ska tillbaka på spåret. Den nya regeringen gör skillnad. Vi har genomfört en kickstart som stöttar danska arbetsplatser. 8 000 i år. Och 8 000 nästa år. Vi renoverar skolor, förskolor och allmännyttiga bostäder. Vi investerar i vägar och järnvägar. Vi har satt stopp för uppförandet av meningslösa gränsbommar runt om i Danmark. Vi har fått en ny balans i utlänningspolitiken. De tiderna är slut då regeringen hoppade när Pia Kjærsgaard sa hopp. Vi tror inte på att staten ska bestämma om vuxna människor får gifta sig med varandra i en kyrka. Därför blir det den 15 juni möjligt för bögars och lesbiska att viga sig i en kyrka. Vi tror inte på att Danmark blir rikare av att vi straffar familjer som får fler än två barn. Därför har vi tagit bort taket för barnbidraget, så att inga barn är mindre värda. Vi har säkrat bättre utbildningsmöjligheter för dem som har fått minst utbildning. För ett år sedan fick man betala för att gå en sex veckor lång svetskurs eller för att få truckcertifikat. Idag kan man gå en kostnadsfri utbildning i sex veckor som yrkesutbildad eller outbildad på samtliga AMU-kurser. Vi har gjort livet svårare för dem som försöker sig på social dumpning. I Danmark ska man arbeta till den överenskomna lönen och under ordentliga villkor. Vi har gjort upp med ojämlikheten i hälsa. Slut med skatteavdraget för sjukförsäkringar. Vi har stått i spetsen för det bredaste, grönaste och mest framtidsinriktade energiavtalet i Danmarks historia. Det är ett avtal som skapar arbetsplatser och som för Danmark tillbaka i det gröna förarsätet. Ett av de första lagförslagen vi presenterade var att höja den kriminella lågåldern. För denna regering skickar inte barn i fängelse. Vi har säkrat att det från och med nästa år blir fler vuxna i förskolorna. Kollektivtrafiken lyfts med en miljard kronor. Per år. Till billigare biljetter och bättre materiel. Och vi har säkrat flera tusen extra praktikplatser i skolan, så att de unga får en utbildning och en vardag att gå upp till. Vi är en regering som gör skillnad. Alla initiativ är fullt finansierade, för vi har också ökat samhällets intäkter. Pengarna räcker. Räkningar är något vi betalar. Inte något vi flyr ifrån. För vi vet vilka som hamnar i kläm om slutsumman inte stämmer. Nämligen de människor som har allra störst behov av en hjälpande hand och en stark gemenskap. De människorna sviker vi inte. Punkt för punkt. Dag för dag arbetar vi på att föra Danmark vidare efter 10 år med VKO. Så ja, det är mycket att rätta till. Därför är det också viktigt att använda 1 maj till att berätta sakligt och rakt ut var Danmark står. När krisen slog mot oss var Danmark inte ordentligt förberett. I åren efter krisen föll vår sammanlagda inkomst i Danmark med över 8 procent. Vi förlorade 175 000 arbetsplatser. Överallt i landet fick vanliga människor byta ut sin lönespecifikation mot ett uppsägningsbesked. Företag som tidigare var livsnerven i det lokala samhället stängde ner. Otrygghet ersatte trygghet. Det fanns några som påstod att man hade räknat fel. Det finns också några som tror på jultomten. Men låt mig säga det helt klart. När det blåste såg vi att dansk ekonomi inte var så stark som vi hade fått veta. Vår konkurrenskraft hade inte underhållits. Där andra länder blev bättre, blev vi dyrare. Vi glömde att vi som ett litet land alltid måste vara lite flitigare än andra. Att vi alltid måste vara lite duktigare än andra. Om vi nu vill ha ett samhälle där ålderdom inte ska vara synonymt med fattigdom, med fri och lika tillgång till hälso- och sjukvård och gratis utbildning i världsklass till våra barn. Och det vill vi. Vi fick skattesänkningar som vi inte hade råd med. Vi fick välfärd som inte var finansierad. Vi glömde att Danmark är något helt speciellt som vi alla tillsammans ska hjälpa till att vårda. Det blev dyrt för oss alla. Den välstånd vi nu har förlorat innebär att det finns mindre utrymme för välfärd. De arbetsplatser som försvann kommer inte tillbaka. Det är de hårda realiteterna. Därför står vi inför en gemensam uppgift. Vi måste och ska skapa fler privata arbetsplatser i Danmark. Vi måste och ska få tillbaka tillväxten. Vi måste och ska säkerställa att det blir fler som arbetar och färre som hålls utanför. Endast på det sättet kan vi skapa tillräckligt med välstånd för att investera i våra barns utbildning, i omsorgen om de äldre och i behandlingen av de sjuka. Det är regeringens övergripande mål. Det är inte en omöjlig uppgift. Långt ifrån. Men ingen ska säga att det blir lätt. Det finns inga snabb lösningar. Endast genom en gemensam kraftansträngning kommer vi vidare. Vi ska förvänta oss mindre än vi brukar och kräva mer av varandra än vi gjorde. Därför kommer vi alla att få anstränga oss lite extra. Det kan inte vara på något annat sätt. Krisen är så allvarlig att det inte hjälper att ställa sig i ett hörn och säga att andra får lösa det. Därför är det också på en dag som 1 maj anledning att erkänna dem som gång på gång går före. Nämligen helt vanliga människor som vet att måttfullhet är en väg till sammanhållning. För några veckor sedan fick vi resultatet av de privata kollektivavtalen. Danska löntagare har ännu en gång visat viljan att hålla igen. För de vet att det kostar arbetsplatser och tömmer orderböckerna om lönerna stiger mer i Danmark än i de länder vi konkurrerar med. De vet att det är nu de ska värna om vår gemensamma framtid. De ska veta att de är med och lyfter ett stort ansvar vid en viktig tidpunkt. Och de ska veta att deras beslutsamhet och vilja att gå före är en stor inspiration för oss alla. Om plastgjutaren kan bita ihop, så kan överläkaren också det. Om kassörskan kan spänna livremmen, vem kan då inte det? Det är nu vi ska visa att vi har ryggraden att värna om det välfärdssamhälle som våra föräldrar skapade. Det är nu vi ska visa förmågan att förnya de band mellan människor som det tar generationer att knyta, men få år att lösa upp. Gör vi det har vi alla förutsättningar för att Danmark blir världens starkaste gemenskap. Och det viktigaste med den gemenskapen är att alla är med. Att alla har en chans att bidra. Att man aldrig får en kall axel när man behöver en hjälpande hand. Vi behöver alla i Danmark. Därför är mitt viktigaste budskap idag att de unga ska få en chans. Vi ska ha alla med. Ingen grupp har drabbats hårdare av krisen i Danmark än de unga. När de var redo att hitta ett jobb slogs dörren igen. När de – fulla av livsglädje och energi – skulle påbörja sitt vuxenliv fick de höra att det inte fanns något behov av dem. På få år har antalet danskar under 30 år som lever på ekonomiskt bistånd eller arbetslöshetsersättning stigit till 70 000. Jag minns själv från 1980-talet hur rädslan för att misslyckas påverkade vår generation. Vi fick höra att vi inte kunde någonting. Att det inte fanns något behov av oss. Varje kväll kunde vi se på TV att ungdomsarbetslösheten bara växte och växte, samtidigt som vi fick höra att det inte gick att göra något åt det. Vi kallades no-future-generationen. Tusentals unga blev aldrig en del av arbetsgemenskapen. Det blev dyrt för samhället. Men det högsta priset betalades av dem som fick ett knäck och aldrig kom vidare. Deras drömmar fick aldrig vecklas ut. Deras hopp gömdes undan. Den energi och livskraft som unga lyckligtvis alltid har, blev inte utnyttjad. Det får inte hända igen. Ett Danmark där våra unga går utan arbete är ett fattigt Danmark. Ett Danmark där våra unga inte blir skickligare får det svårare i framtiden. Därför har regeringen från dag ett gjort vad vi kunnat för att säkra de unga antingen ett jobb eller en utbildning. Fler praktikplatser och kickstart. Och vi stannar inte där. Vi är tvungna att ta större steg. Vi är tvungna att i grunden få fart på dansk ekonomi. Skapa den framdrift och stabilitet som gör att när tillväxten återvänder, så biter den sig fast på riktigt. För vi vet att det alltid är de unga som drabbas när tillväxten avstannar. Det är alltid de unga som betalar priset när man stiftar skulder istället för att spara. Och vi kan inte stå ut med det inför de unga; först måste de kämpa för att få ett arbete, och sedan ger vi dem en enorm välfärdsskuld i arv. Det är därför vi måste sätta igång med reformer. Inte för reformernas egen skull. Inte för att kunna sätta en bock i rutan år 2020. Nej. När vi ska börja modernisera Danmark handlar det om att skapa samma möjligheter för våra unga till välstånd och välfärd som vi själva har haft. De ska ha utbildning, arbete, möjligheter, frihet. Det kan de bara få om vi handlar ansvarsfullt nu. Ambitionerna är stora. Skatten ska sänkas på arbete för helt vanliga löntagare. Unga på ekonomiskt bistånd ska antingen gå i utbildning eller få jobb. Och pengarna i det offentliga ska räcka lite längre. Vi ska skruva på varje skruv som gör vägen från försörjning till arbete kortare. Vi ska vända på varje sten som kan stärka företagens möjlighet att konkurrera. Och vi vill räcka ut handen till alla som vill vara med. Vi ställer inte ultimativa krav. Förutom ett enda. Nämligen att vi inte släpper den solidaritet som binder Danmark samman. En solidaritet mellan ung och gammal. Mellan rik och fattig. Mellan frisk och sjuk. En solidaritet som bygger på det enkla värdet att alla människor har något att bidra med. Vi står inför några svåra år. Vi ska kämpa för att få nya arbetsplatser. Vi ska slita för att betala vår gemensamma räkning. Gör vi det är jag övertygad om att hjulen börjar snurra snabbare. Att företagen återigen kommer att anställa istället för att säga upp. Att det blir råd med att våra barn får den bästa skolgången, att våra äldre får rätt omsorg. Och att vi kan behålla välfärdssamhällets kronjuvel – den fria och lika tillgången till hälso- och sjukvård. När vi möts nästa år på 1 maj är vi inte i mål. Långt ifrån. Men vi är ett steg närmare ett mer rättvist Danmark. Och vi har kommit närmare ett Danmark som återigen är i arbete. Ha en god 1 maj. (1 maj 2012, hennes första 1 maj-tal som statsminister)Helle Thorning-SchmidtNyheterTilltal och brev