De kommande åren upprepar sig ett mönster. Pappa är där, och sen onårbar. Sedan ringer han plötsligt, är jättesnäll, pratar om allt möjligt och så avslutar han samtalet med att be om ett litet lån. Så klart säger jag, du behöver inte betala tillbaka. Så försvinner han igen. Och sedan kommer de, sms:n, samtalen, breven, långa, långa sms. Han går på mig, kallar mig för saker: svikare, elak, otillräcklig. Det blir allt värre, allt mer vulgärt. De värsta sms:n stannar med mig för alltid. Men det tuffaste är nog inte det groteska – det är det som är skrivet för att få mig att må sämst, för att maxa mina skuldkänslor. (8 jul 2026, i programmet Sommar i P1 när han beskriver sin komplexa och svåra relation med sin pappa.)Sebastian SiemiatkowskiSorg efter pappa |