Pierre Collignon ordspråk hos ordspråk.se - ordspråk av Pierre Collignon

Det var västvärldens pulserande hjärta som attackerades i New York för 25 år sedan, och även vi i Europa skakades av en civilisationschock. Men vi har fortfarande inte helt försonats med vad det var som attackerade oss. Det var inte bara World Trade Centers två torn som störtade i grus den 11 september 2001, och följden var inte bara ofattbart lidande och sorg. Det var också en föreställning om västvärlden som störtade i grus. Med 11 septembers massterror tog en dröm om fred ett brutalt slut, och sedan dess har vi kämpat med att förstå verkligheten att vi inte kan ta vår frihet och demokrati för givna. Efter Berlinmurens fall hade vi inbillat oss att krig inte längre var ett direkt hot mot oss. Vi hade glömt att demokratier inte bara ska vara öppna och toleranta. De måste också beväpna sig till tänderna för att kunna försvara sig. Hur hanterade vi då chocken från 11 september? Vi har fått hårda läxor när det gäller vår förmåga att föra kriget mot terror utanför USA och Europa. Kriget i Afghanistan vanns i första hand. Al-Qaida jagades ut ur landet, Osama bin Laden dödades, och vi tände ett hopp om ett bättre liv för miljontals afghaner, inte minst för de afghanska kvinnorna. Tyvärr fanns det till slut ingen vilja i USA att upprätthålla det relativt lilla engagemang som säkrade en maktbalans i landet, och Kabul gick återigen förlorat till talibanerna. Men insatsen var inte förgäves. Kriget i Irak är en annan historia. Det inleddes på grundvalen av en underrättelsekatastrof om påstådda massförstörelsevapen, och det utfördes med en blind tro på det amerikanska militärens förmåga att förändra världen. Resultatet blev kaos och alldeles för många döda, alldeles för stort lidande. Man ska dock komma ihåg att irakierna idag är rikare, friskare och friare än de var under Saddam Hussein. Irak är idag ett demokratiskt ljus i en mörk region, trots skörhet, miliser, korruption och iranskt inflytande. Internt har våra underrättelsetjänster lyckats rusta upp och yda ett imponerande försvar mot nya terrorattacker. Vi som demokratier måste bara se till att vi inte går för långt i motreaktionen och hamnar i ofrihet och massövervakning för att vi har blivit så rädda. Ett tydligt exempel på denna sluttande plan var SVM-regeringens orwellska förslag till en ny PET-lag förra året. Den militära upprustningen var vi i både Danmark och resten av Europa alldeles för sena med att inse nödvändigheten av. Först efter vår tids andra stora civilisationschock, kriget i Ukraina, har vi börjat vakna till handling, och det brister fortfarande i stora delar av Europa. Den andliga kampen är vi inte alls färdiga med. Det har tagit tid att härda vår vilja att försvara våra värderingar om fria och öppna samhällen, demokrati och rättsstat. Det är alla de värderingar som Putin är antitesen till, och de värderingar som provocerar fram ett obehagligt hat från islamisternas sida. Därför kommer vi fortsätta att missförstå 11 september om vi inte vågar inse en obehaglig sanning: islams grundtexter innehåller fröet till islamismen. Alldeles för många av budskapen är militaristiska, intoleranta och erövrande, och därför kan det vara svårt för moderna muslimer att bekämpa den utbredda islamismen. Det är likväl uppgiften. Samma uppgift som vi haft sedan 11 september. Vi måste stå vakt om vårt fria samhälle, och vi måste förstå de idéer som inspirerar våra fienders hat mot oss. När de öppna samhällena bekämpar islamistiska budskap om niqab, könsseparation, homosexuella, avhoppare och vantro, bekämpar vi också den totalitära ideologi som ljuder i terroristernas stridsrop. (11 sep 2026, i en reflektion över arvet efter 25 års kamp mot terror efter 11 september)USA och geopolitik

Ordspråk av Pierre Collignon