Ordspråk av Nils Chr. Stenseth

Nils Chr. Stenseth
Det tydliga sambandet mellan vädermönstret i medeltidens Asien och pestutbrott i Europa fick forskarna att tänka nytt. Digerdöden, som tog tiotals miljoner liv från år 1347 till 1353, var bara början på en rad pestutbrott som drabbade medeltidens Europa. Vi har alla hört att Europas råttor var de skyldiga bak de upprepade utbrotten efter att pesten först kommit hit. Jag har själv trott att det fanns en reservoar av pestbakterien hos gnagare i Europa, om än inte i råttor. Om pestbakterien hade haft en reservoar hos en gnagarart i Europa, skulle vi ha förväntat oss att se ett samband mellan klimatvariationer i medeltidens Europa och pestutbrotten. Men när Boris Schmid, jag och mina kollegor vid CEES gjorde analyserna, fann vi inte det förväntade sambandet. När vi istället sammanställde pestutbrotten i Europa med klimatvariationer i Centralasien, däribland Kazakstan och norra Kina, fann vi ett tydligt samband. Sambandet kan enkelt förklaras biologiskt: när det hade varit gynnsamma förhållanden för pestbakterien i Centralasien följt av ett sammanbrott i gnagarpopulationerna, blev det pestutbrott i europeiska hamnstäder 10–15 år senare, varefter pesten spred sig inåt mot centrala delar av Europa. Därmed flyttas fokus bort från de europeiska gnagarna och över till asiatiska gnagare, som ökenråttor och murmeldjur. Detta är gnagararter som har levt med pestbakterien i tusentals år. Vi har studerat pesten i Centralasien ända sedan början av detta århundrade och funnit att innan det blir utbrott av pest i en gnagarpopulation i ett område, måste det finnas en hög täthet av gnagare där i minst ett par år. Loppor som lever på gnagarna sprider pestbakterien mellan individerna – vi säger att loppan är en vektor. Varma och fuktiga somrar gynnar stora gnagarpopulationer, men blir det torka, så kollapsar populationen. När gnagarpopulationen kollapsar visar lopporna större aktivitet och hoppar oftare över till andra däggdjur – däribland människor. Det kan hända att det blir för trångt för lopporna på de få gnagare som är kvar. Det är med andra ord klimatvariationer från år till år som i stor utsträckning reglerar gnagardynamiken – och därmed pestdynamiken. Det vi har kommit fram till i vårt nya arbete är att 12–15 år efter ett sammanbrott i gnagarpopulationen i Centralasien startar nya utbrott av pest i europeiska hamnstäder. Det är med andra ord sannolikt ökenråttan och andra gnagare i Centralasien som är orsaken till de upprepade pestutbrotten, och inte våra inhemska gnagare som till exempel råttor. Slutligen: Finns det – med de varnade klimatförändringarna – risk för nya utbrott av pest i Europa? Nej, vi kan med stor säkerhet säga att det inte kommer att hända. Men pesten lever fortfarande i naturen utanför Europa, och enstaka fall av personer som smittats i Centralasien och andra världsdelar där det finns pest kan man nog förvänta sig framöver med allt mer resande till exotiska platser. (2 mar 2015, i en förklaring av forskningsresultat angående sambandet mellan asiatiska gnagare, klimat och pestutbrott i Europa.)KunskapArtbestämning
<- Förra sidan
2/2

ordspråk.se - tänk efter ibland
Livet.se har fler ordspråk av Nils Chr. Stenseth.