Läkare, skärmar, snitt, inte vad jag förväntat mig. Den första födseln missade jag. Jag sov, narkos. Den här gången hoppades jag få pressa, pressa och höra hennes skrik, ha en naturlig förlossning, så som naturen avsett. Tiden kommer. Klockan 9, förbokad, ny nattlinne, ingen frukost. Blod, snitt, lågmälda diskussioner. Det är ingen naturlig förlossning, men den här gången ska jag få se det, se henne lyftas. Känslor och emotioner strömmar genom mig, genom honom. Han håller min hand. Ängslig, han missade också den första födseln. Ryggbedövning på plats, snittet sker långsamt. Fem lager och så är det dags. Skärmen sänks, bebisen lyfts. Ost och blod, precis som vid en naturlig förlossning. Jag ser hennes pyttelilla kropp, jag hör hennes skrik, jag gråter. (24 sep 2026, delar sin berättelse om kejsarsnittet på Instagram för att uppmuntra till ärliga samtal om förlossningar.) |