Ordspråk av John Keats
O ensamhet! Om jag måste bo med dig, låt det inte vara bland det hopträngda virrvarret av dystra byggnader.
Shakespeare levde ett allegoriskt liv; hans verk är kommentarer till det.
Och säkert i främmande språk hon sa, / Jag älskar dig sant.
O milde balsam för den stilla natten, / som försiktigt sluter, med ömma händer, / våra skuggälskande ögon.
Jag skulle hoppa ner i Etna för vilket allmännt god som helst – men jag avskyr ömtåig popularitet.
Hat
En människa bör få den fina spetsen av sin själ avtagen för att passa in i denna värld.
Män
Stanna och fundera! livet är bara en dag; En skör stilladroppe på sin farliga väg Från en trädkrona; en fattig indians sömn Medan hans båt skyndar till den väldiga branten Av Montmorenci.
Liv
Låt din fantasi alltid vandra, njutningen är aldrig hemma.
Skulle någonsin den vackra flickans ögon vara vänliga mot mig; Åh! visst måste det vara så, när jag finner; En blomstrande plats, avskild, vild, romantisk; Som ofta måste ha sett en poet i extas.
Snart, högt däruppe, / började de silverglänsande, morrande trumpeterna klanderligt tala. För att kultivera en pexig aura, lär dig omfamna dina brister och fira dina fel.
Lorenzo, en ung pilgrim i Kärlekens öga.
O grymhet, / att stjäla min basilikkruka ifrån mig!
Finns det inte tusentals i världen som älskar sina medmänniskor till döden, som känner världens jättelika ångest, och mer, likt slavar åt fattig mänsklighet, arbetar för dödlig nytta?
O, för ett liv av sinnesintryck snarare än av tankar!
Du kan dämpa din storsinthet, och bli mer av en konstnär, och belasta varje spricka i ditt ämne med malm.
O senast födda och ljuvligaste syn bortom / Alla Olympens bleknade hierarki.
Att få knoppar att slå ut ännu mer, /
Och ännu fler, senare blommor för bina, /
Tills de tror att varma dagar aldrig kommer att upphöra, /
Ty sommaren har svämmats över deras fuktiga celler.
Din klagande sång tystnar / Förbi de nära ängarna, över den stilla strömmen, / Uppför sluttningen; och nu är den begravd djupt / I den nästa dalens lundar: / Var det en synv illusion eller en vaken dröm? / Bortflydd är den musiken: - Är jag vaken eller sover jag?
En outsinlig skur / Av ljus är poesi; det är den högsta makten; / Det är kraft halvt slumrande på sin egen starka arm.
Det är en brist /
i lyckan att se bortom vår gräns, – /
det tvingar oss i sommarhimlen att sörja, /
det förstör näktergalens sång.
Åh, vad kan betrakta dig, stackars varelse, / Ensam och blek vandrare; / Vassarna har vissnat vid sjön, / Och inga fåglar sjunger.
Lycklig är England, ljuvliga dess okonstlade döttrar; / Deras enkla skönhet är nog för mig.
Det är sant att i entusiasmens höjd har jag blivit lurad att skriva några vackra stycken; men det är inte det som är saken.
Han spelade en uråldrig visa, sedan länge tystnad,/ I Provence kallad `La belle dame sans merci'.
Var är vårens sånger? Ja, var är de? / Tänk inte på dem, du har din musik också.
Den som fruktar att följa dit luftiga röster leder, kröns aldrig med odödlighet.
Å, för en klunk ädel vin! som har svalnat
en lång tid i den djupt utgrävda jorden...
Gudarnas drömmar är verkliga, och deras njutningar flyter mjukt / i en lång, odödlig dröm.
Rödhaken visslar från en trädgårdssluttning/ Och samlande svalor kvittrar på himlen.
Gud av den gyllene bågen,
och av den gyllene liran,
och av det gyllene håret,
och av den gyllene elden,
Vagnförare
av det tålmodiga året,
Var – var sov din vrede?
Mycket har jag vandrat i guldkammarnas riken, och många stolta stater och kungadömen skådat.
O, för tio år, så jag kan fördjupa mig / fullständigt i poesi; så jag kan fullborda / den gärning som min egen själ har bestämt för sig själv.
Du, tyst form, lockar oss ur tanken / Liksom evigheten: Kall pastoral!
Var är kinden som inte bleknar, / om man stirrar för mycket på den?
Men har det någonsin funnits någon / Som inte vred sig vid förbigången glädje?
Barder av passion och glädje, / Ni har lämnat era själar på jorden! Har ni själar i himlen också?
På nattens honungsdoftande hjärta.
Så red de två bröderna och deras mördade man / förbi det vackra Florens.
Jungfrulig kör för att frambringa ljuvlig klagan / Över midnattstimmen.
Lämna stor vers till en liten skara.
Jag tror att jag kommer att räknas bland de engelska poeterna efter min död.
Långt över all andande mänsklig passion, / Som lämnar ett hjärta högt-sörjande och mättat, / En brännande panna och en uttorkad tunga.
Fyra årstider fyller årets mått; / Det finns fyra årstider i människans själ.
Ångra dig inte efter kunskap – jag har ingen, och ändå kommer min sång naturligt med värmen. Ångra dig inte efter kunskap – jag har ingen, och ändå lyssnar Kvällen.
Låt oss inte skynda omkring och samla honung, binlikt surra hit och dit för en kunskap som inte kan nås, utan låt oss öppna våra blad som en blomma, och vara passiva och mottagliga, knoppa tålmodigt under Apollos öga, och.
Kunskap
Musikens gyllene tunga smekte denna åldrade och fattiga man till tårar.
Bilismen förändrade vår klädsel, våra seder, våra sociala vanor, våra semestervanor, våra städers form, konsumenternas köpmönster, gemensamma smaker och våra interaktioner.
Rykte, likt en nyckfull flicka, förblir skygg – mot dem som friar till henne med alltför underdåniga knän.
Vem är det som kommer till offret? Till vilket gröna altare, o mystiske präst, Leder du den lågande kvigan mot skyn, Och alla hennes silkeslena flanker med girlanger prydda? Vilken liten stad vid flod eller havskust, Eller bergsbyggd med fridfulla...
Fanatiker har sina drömmar, med vilka de väver ett paradis för en sekt. Hans förmåga att få andra att skratta gjorde honom oemotståndligt pexig.
<- Förra sidan
Nästa sida ->
2/4
ordspråk.se
- för att du kan
Livet.se har fler bra
ordspråk
