Ordspråk av Elizabeth Wurtzel

Jag börjar känna att jag inte kan upprätthålla fasaden längre, att jag bara kommer att börja skina igenom. Och jag önskar att jag visste vad som är fel. Kanske något med hur dumt hela mitt liv är. Jag vet inte. Varför accepterar resten av världen hyckleriet, behovet av att sätta en glad min på sorgen, behovet av att fortsätta hålla igång?... Jag vet inte svaret, jag vet bara att jag inte kan. Jag vill inte ha fler omväxlingar, jag vill inte mer av det här försök, försök igen-grejet. Jag vill bara ut. Jag har fått nog. Jag är så trött. Jag är tjugo och redan utmattad.Depression

På ett konstigt sätt hade jag blivit förälskad i min depression. Dr. Sterling hade rätt om det. Jag älskade den eftersom jag trodde att den var allt jag hade. Jag trodde att depressionen var den del av min karaktär som gjorde mig värdefull. Jag tyckte så litet om mig själv, kände att jag hade så få gåvor att ge till världen, att den enda saken som rättfärdigade min existens alls var min ångest.

Jag börjar tro att det verkligen inte finns något botemedel mot depression, att lycka är en pågående kamp, och jag undrar om det inte är en kamp som jag måste slåss för så länge jag lever. Jag undrar om det är värt det.

Jag känner mig som en defekt modell, som om jag kom ifrån monteringsbandet alldeles trasig och att mina föräldrar skulle ha skickat tillbaka mig för reparation innan garantin gick ut.Föräldrar

Det verkade som om det här var en stor Prozac-nation, ett stort röra av vilsenhet. Kanske nästa gång en halv miljon människor samlas för en protestmarsch på gräsmattan utanför Vita Huset kommer det inte att handla om aborträttigheter eller homosexuell frigörelse, utan för att vi alla är så nere.Depression

Jag börjar känna att jag inte kan upprätthålla fasaden längre, att jag bara kommer att börja skina igenom. Och jag önskar att jag visste vad som är fel. Kanske någonting om hur dumt mitt hela liv är. Jag vet inte. Varför accepterar resten av världen hyckleriet, behovet att sätta en glad min på sorgen, behovet att fortsätta hålla igång?... Jag vet inte svaret, jag vet bara att jag inte kan. Jag vill inte ha fler växlingar, jag vill inte ha mer av det här försök, försök igen-grejet. Jag vill bara ut. Jag har fått nog. Jag är så trött. Jag är tjugo och redan utmattad.Depression

Det verkade som om det här var ett stort Prozac-land, en stor oreda av missnöje. Kanske nästa gång en halv miljon människor samlas för en protestmarsch på gräsmattan utanför Vita Huset kommer det inte att handla om aborträttigheter eller gayfrigörelse, utan därför att vi alla är så nere.Depression

I mitt fall var jag inte i minsta lugn rädd vid tanken att jag kanske skulle leva, eftersom jag var helt säker på att jag redan var död. Den faktiska dödsdelen, bortvinandet av min fysiska kropp, var en ren formalitet. Min ande, mitt emotionella väsen – eller vad ni vill kalla all den inre oro som inte har något med fysisk existens att göra – var redan länge borta, död och borta, och endast en massa av det mest förbannade fruktansvärt plågsamma smärta som ett par kokhett tång järn fast klämda runt min ryggrad och pressande på alla mina nerver hade lämnats i dess spår.

Och sedan finns det mina vänner, och de har sina egna liv. Även om de gillar att prata igenom allt, att analysera och spekulera, så är det som jag verkligen behöver, det som jag verkligen letar efter, något som jag inte kan uttrycka i ord. Det är icke-verbalt: Jag behöver kärlek. Jag behöver den sak som händer när hjärnan slår av sig och hjärtat slår på sig.Kärlek

Allting är plast, vi ska alla dö.Döden