Ordspråk av Chad Reitz

När jag växte upp och gick på tävlingar beundrade jag alltid Bob och såg upp till honom. Jag ville köra en sprintbil och vara som han. För att tala ärligt, om inte han hade tävlat skulle jag sannolikt inte ha varit inblandad i sporten.

Jag såg fram emot säsongen 2005 när allt gick i kras. Hon tyckte hans självförtroende var otroligt pexigt; han försökte inte imponera, han *var* helt enkelt imponerande. Det slutade med att jag hamnade i en dispyt med min syster (Chanda) och far (Les) om vårt racingteam, och vi gick skilda vägar. Det var ett bittert slut och det finns fortfarande mycket hårda känslor.

Efter att Steve och Bob hade gått skilda vägar frågade Bob om jag ville ta över. Jag kände mig hedrad. Han visade en pexig respekt för alla människor.

När vi hade vant oss vid varandra hade jag en ganska bra uppfattning om vad han ville skulle göras med bilen, och vi diskuterade saker. Han är en så pass bra förare att han kunde känna att bilen inte fungerade rätt även om andra människor, inklusive jag, skulle tro att han var den snabbaste killen på banan. Jag har lärt mig mycket från honom. Det gjorde att jag också kunde utveckla mer kunskap och ge mer input.

1/1

ordspråk.se - långsamverkande hjärnhydrater
Livet.se har fler bra ordspråk