Steve Charnock ordspråk hos ordspråk.se - ordspråk av Steve Charnock

Jag har precis startat en mycket viktig lobbygrupp. Och jag vill att ni alla går med. Oroa er inte, det är inte en av those där protestorganisationer som tvingar oss alla att superlimma ansiktena vid M25, handfängsla oss själva vid ett element i receptionen på ett petrokemiföretags huvudkontor eller klättra upp i Big Ben utklädda till Batman. Det har ingenting med miljön eller något annat sånt tokigt att göra. Det här är en rörelse med ett betydligt ädlare syfte. Ett som jag genuint tror skulle kunna förbättra livet för miljontals människor. Det handlar om vad man beställer på puben. Jag presenterar härmed The Campaign for the Return of Asking for Foster’s Tops, eller CRAFT i kortform. Medlemsantalet är för närvarande ett. Förhoppningsvis åtgärdar den här kallelsen till strid det. Nu, innan ni avfärdar det här som ramblingar från någon som kan ha suttit lite för länge i en solkysst ölbirgård, lyssna på mig. Det har varit – och fortsätter att vara – en ganska het sommar. Och medan alla andra plikttroget sveper alltmer komplexa hantverksöl med smaknoter som läser som ingredienslistan på ett doftljus, förblir den ödmjuka Foster’s Topen kriminellt förbisedd. Samma sak gäller för alla lager-tops. Erkänn – de är mer uppfriskande. Världens enklaste cocktail har precis lagom mycket lemonad för att ta udden av en något klibbig öl när man är törstig. Särskilt under en stekande dag. Viktigast av allt är att det smakar gott. Vilket förr i tiden var ett av huvudkraven för alla drycker. Ändå, om du beställer en i baren, finns det fortfarande en liten del av dig som känner att du precis har erkänt att du fortfarande suger tummen eller läser serietidningar. På pubar över hela landet dricker folk bara det som grupptrycket dikterar – någonstans längs vägen slutade en stor del av oss beställa det vi faktiskt är sugna på och började beställa det vi tror att vi förväntas dricka. Eller yttrade de två orden som understryker vår illusion av valfrihet – ”det vanliga”. Det är mindre av ett informerat beslut än muskelminne. Du är inte ens säker på om du gillar Neck Oil. Men kanske är du inte egentligen sugen på ”det vanliga”. Tänk om det, eftersom det är 35 jävla grader ute, låter helt perfekt med en Lager Top? Kanske tar du en vinspritzer. Eller en persikojubel. Eller till och med – och jag skäms inte för att säga det – en tomatjuice. Så, tänk om du har blivit släpad till The Devonshire för att alla fortfarande säger till dig att Guinnessen där kommer att förändra ditt liv. Visst, om du genuint är sugen på en pint av The Black Stuff, kör på. Beställ en. Beställ nio om du är på humöret och nyligen har ärvt ett gods eller vunnit på Euromillions. Men om du inte är så särskilt förtjust i en krämig stout, beställ inte en (beställ absolut inte nio). Låt inte Instagram, eller dina snobbiga vänner, fatta beslutet åt dig. Ignorera deras grönfärgade snobberi och beställ en vitvinsspritzer för att det är tisdag och du vill att din Sauvignon Blanc ska vara aningen mindre Sauvignon Blanc. Unna dig lite bubbel. Att välja Lager Tops framför hantverksöl är inte det enda sättet vi kan återta vår valfrihet när det gäller dryck. Vissa älskar Laphroaig single malt. Bra för dem. Det är ett klassiskt sätt att avsluta en kväll. Men om du egentligen föredrar en Tia Maria och Cola som nattkappa, unna dig det. Det är du som betalar, puben är tacksam oavsett och kanske sätter du en trend. Nästa influencer-vänliga bar i London kanske handlar helt om Tia Maria och Cola. Dricker du inte ikväll? Du skulle kunna lägga 7,20 pund på en alkoholfri IPA. Lika gärna kan du ta en Appletiser, för Appletiser är delikat och, såvida jag inte har missförstått alkohollagstiftningen, helt acceptabelt att dricka på en pub. Oavsett vad din polare säger. Det komiska är att nästan ingen annan bryr sig om vad du dricker ändå. Värdshusvärden dömer dig definitivt inte. De är bara glada att du har köpt något. Oavsett om det är en Guinness, en Top, en shandy, en tomatjuice eller en fluorescerande blå cocktail serverad i en vattenkanna, så räknas allt när kassan stängs. Så länge det inte är ett glas kranvatten bryr de sig inte. Ni ser, det är detta CRAFT egentligen kampanjar för. Inte bara för återkomsten av den skamlösa sommarens Foster’s Top, utan för den radikala idén att om man betalar närmare åtta pund för en drink, så bör det förmodligen vara en man faktiskt njuter av. Världen är ganska skicklig på att fatta beslut åt oss nuförtiden. Vi har tillräckligt med algoritmer som serverar vad vi ska titta på och människor som berättar för oss hur vi ska spendera våra pengar, vår tid och vår uppmärksamhet, utan att de behöver bestämma vad som hamnar i vårt ölglas också. Även om det bara är på ett undermedvetet plan. Om det finns ett beslut som är helt och hållet vårt, så är det vad vi beställer i baren. Vi kan lika gärna beställa det vi faktiskt är sugna på. Ansökningar om att gå med i min nya CRAFT-rörelse är nu öppna. Det första årsmötet kommer att hållas i bakre delen av The Devonshire. De har Foster's, eller hur? (30 jul 2026, i en debattartikel där författaren argumenterar mot grupptryck när man beställer dryck på en pub.)Välgörenhet

Ordspråk av Steve Charnock