Ett skepp vid min sida sprider sina vita
segel mot morgonbriserna och avgår
mot den blå oceanen.
Hon är ett föremål av skönhet och styrka.
Jag står och ser på henne tills hon till sist
hänger som en fläck av vitt moln
där havet och himlen möts med varandra.
Då säger någon vid min sida;
"Där, hon är borta!"
"Borta var?"
Borta från min syn. Det är allt.
Hon är lika stor i mast och skrov
och spjärn som när hon lämnade min sida
och hon är lika duglig att bära sin
last av levande last till sin bestämda hamn.
Hennes minskade storlek finns i mig, inte i henne.
Och just när någon vid min sida säger, "Där, hon är borta!"
Finns det andra ögon som ser på henne komma,
och andra röster redo att ta upp den glada
ropet;
"Här kommer hon!"
Och det är att dö.Henry Van DykePoesi
