Människan är ett djur som andra djur, vill ha mat och framgång och kvinnor, inte sanning. Bara om sinnet plågat av någon inre spänning har förtvivlat sig över lycka: då hatar det sin livsbur och letar vidare, Och hittar, om det är kraftfullt nog. Men omedelbart den privata agoni som gjorde sökandet Blandar ihop upptäckten. Är sökandet efter sanning då dömt på förhand och till fåfänga? Bara fläckade fragment? Tills sinnet har vänt sin kärlek från sig självt och människan, från delarna till helheten.Robinson JeffersMänskligheten
Sorgligt var det som mig hände, när som jag i brudsäng gick Med min brud ett sånt elände, inte minsta stånd jag fick. På min arm hon låg så stilla. Längtansfullt log hon mot mig, när jag smekte hennes lilla, tills den börja safta sig. Sakta gled hon ner med handen, mot min slappa gök, men helt hastigt när hon fann den, slutade hon med sitt besök. Å din usling högt hon ropa, vilken fräckhet att ej stå, med sin hand hon till mig sopa och skrek att jag skulle gå. Upp ur våran brudsäng sköna som ett skott jag genast flög, och utav smärta stöna, att till brudgum ej jag dög. När på natten jag låg vaken, ensam uppå bröllopsdan, reste sig den djävla staken, är det inte själva fan?Bröllop |
<- Förra sidanNästa sida ->32/242
ordspråk.se - nu 10% större
Livet.se har fler bra ordspråk