Jag visste inte-ordspråk
Att bli anställd och att få börja jobba på TV-sporten för 30 år sen var något närmast ofattbart stort. En dröm helt enkelt. Men det var tufft att vara ny (precis som jag antar att det fortfarande är...). Jag hade jobbat en månad eller två. Tror att det var strax före jul 1987. Vi hade då, precis som nu, tisdagsmöten. Lennart Hyland skulle vara gästtyckare. Det var som att Gudfader själv klev in i det trånga, inrökta, murriga rummet. Veckans sändningar (Sportnytt och Sportspegeln) skulle diskuteras. Hyland inledde med att tycka att det mesta vi gjort varit skräp. I nästa andetag sa han: ”Jag har sett ett namn...Bernt Lagergren...han kallas redaktör...skulle han vara redaktör?...ha ha ha!” Jag hade tio års erfarenhet från tidningar. Men just vi det här tillfället kände jag mig fullständigt tillplattad. Tillintetgjord. Jag gömde mig så gott jag kunde. Det var knäpptyst i rummet. Kjell Andersson, dåvarande redaktionschef, räddade situationen och ledde in mötet på något annat. Minns inte vad. Det tog lång tid innan jag hämtade mig. Men någon redaktör blev jag aldrig. Istället lockade reporterjobbet. Att få berätta historierna som tittarna förhoppningsvis bär med sig en stund efter att sluttrudilutten för Sportnytt klingat ut. Jag har älskat mitt jobb varje dag i 30 år. Utom möjligen den där tisdagen i december för länge sen. (30 sep 2017, under ett tisdagsmöte strax före jul 1987 med Lennart Hyland som gästtyckare)Bernt LagergrenArtikel
<- Förra sidanNästa sida ->
27/4605

ordspråk.se - tid för tanke
Livet.se har fler bra ordspråk