Jag känner nu att det är så otroligt mycket jag kunde ha sagt om musiken på denna skiva. Hur det ligger ett slags överordnat teatraliskt narrativ som växlar mellan tre huvudteman: Politiska strömningar, Hellströms eget liv och textuella univers, och sist, men inte minst, ett våldsamt bibliskt fokus. Eller att han som vanligt, antingen helt klart eller mer subtilt (kalla det antingen stöld eller hyllning), låna från andra artister som Chicago, Byrds, U2, Queen och flera. (30 aug 2016, när han anmäler Håkan Hellströms nya album)Daniel KvammenP3 |