Never worry about-ordspråk hos ordspråk.se

Det är omoget att inte kunna säga ifrån, att inte kunna borsta bort en hand från låret och komma över det. Att träda fram med det som ett problem tio år senare är patetiskt och hycklande. Om en hand på låret för 10 år sedan är obetydlig, är lögnen om denna hand det också. Såvida man inte kan använda lögnen som en from ursäkt för att fälla en politiker och ta över hans position. Denna vacklande självgodhet är så pinsam att vi kvinnor måste se oss själva i spegeln nu. Bland de många #metoo-berättelserna finns det både chockerande kränkningar, provocerande grovheter och klumpiga dumheter. För kränkningarna finns det lagar och regler, och låt oss se över dem. Men grovheter och klumpighet kan vi inte överlåta till jurister att få ett slut på, det måste vi kvinnor själva stoppa. Det är omoget att inte kunna säga ifrån, att inte kunna borsta bort en hand från låret och komma över det. Att träda fram med det som ett problem tio år senare är patetiskt och hycklande, för ingen kan vara störd av en sådan klumpighet så länge, och särskilt inte när mannen efteråt har bett om ursäkt. Om det kommer fler kvinnor efter Morten Østergaard hoppas jag att de har annat och mer än grovhet och dumhet. Medsystrar, vi måste stödja varandra i att hämta modet att säga ifrån, och det är möjligt att säga ifrån, jag har själv gjort det, även som mycket ung, även gentemot mina manliga överordnade i mediebranschen, och ja, jag fick ta i, och det var obehagligt, och jag fruktade också för min karriär. Men jag kan verkligen rekommendera det. Kan det inte vara så att flera av er till och med har använt ert utseende och sex för att uppnå era positioner? Det känns bra att säga ifrån, det fungerar, och det har inte hindrat mig från att skriva i tidningarna och för förlagen. Faktiskt har jag bara mött respekt från dessa »kränkare« efteråt. Var är historierna om alla de kvinnor som har sagt ifrån, och som därefter upplevde att deras karriärer gick i kras? Var är alla historierna om kvinnor som har sagt ifrån och upplevt att det gick bra? Låt oss få fram dem. Och hur många av er har inte själva gjort olämpliga närmanden gentemot män? Tagit män på låret utan att fråga om lov? Visat dem er kavaljersanda i en urringad blus? Komplimenterat män på det grövsta och själv tyckt att det var helt fantastiskt och charmigt? Och dragit skämt till och om män som män skulle ha börjat gnälla över, om de hade dragit dem om kvinnor? Och gjort klumpiga närmanden och blivit förlåtna trots att man själv tycker att man är Guds gåva till mänskligheten? Jag erkänner, jag har gjort alltihop! Medsystrar, erkänn att ni på många sätt inte är bättre än männen. Och kan det inte vara så att flera av er till och med har använt ert utseende och sex för att uppnå era positioner? Det friktions- och felfria mötet med världen finns inte. Och det är just friktionen och det att våga kliva ut i kanske-kanske-inte som det goda samtalet, bra sex och all nytänkning är gjorda av. Och inte bara det: Charmen mellan man och kvinna, den söta längtan, detta: Jag ser din skönhet! Det är det stoff som bebisar är gjorda av. Det är livselixir och livssalighet. Och även om det är en så stark kraft, har det också en delikat finhet i sig. Medsystrar, krossa det inte med grovt och dumt regelridande. Låt er inte kuvas, men säg ifrån mot de dumma och okänsliga idioterna där ute och ta emot deras ursäkter utan att därefter tvinga dem under ögonhöjd. Jag varnar: Kröna inte er själva till offer, för dagens offer är morgondagens kränkare – se bara på Lotte Rod. (9 okt 2020, i en krönika/artikel om #metoo-rörelsen och hanteringen av olämpligt beteende.)Birgithe KosovicTilltal och brev