...Lev på den-ordspråk hos ordspråk.se

Kärleken tar aldrig slut. Det mesta tar slut i det här livet. Nästan allt. Men inte kärleken. Kärleken tar aldrig slut. Livet och kärleken är de största av alla Guds gåvor till oss. Störst av allt är kärleken, till och med starkare än döden. Kärleken mellan folket och kung Harald är inte slut, tvärtom. Havet av blommor med de orden och teckningarna som bifogas, talar starkt och tydligt om det hjärtat är så fyllt av att det rinner över. Kärleken har fått tårar av sorg. [...] Kära landskvinnor och landsmän, kära alla tillsammans: Idag ser vi att kung Harald själv har varit byggmästare för detta projekt. Han ville omfamna oss alla, alla skulle känna att de hörde till, och särskilt alla som har känt sig utanför. Slik blev valspråket «Alt for Norge» också ett kärleksord – till oss alla. Att leva det är att älska, att spegla Guds himmel. Det sker inte genom att vara perfekt eller utan fel, utan när vi förmår att förmedla en återglans av Guds kärlek i det dagliga livet. Vi kan alla göra enkla och viktiga ting som bygger broar mellan oss: Att möta varandra, lyssna, se och respektera den andre. En lite speciell spegel såg vi i kung Harald och drottning Sonjas liv tillsammans. Kärleken tog inte slut, även när den måste växa i det dolda. Det blev ett gott liv. Vi vet att vi också kan uppleva det som om kärleken har sina gränser. Döden skiljer oss ju från varandra. Så är det. Vi lyckas inte heller alltid älska vår nästa som oss själva, även om vi både försöker och vill. Vi ser också i denna värld många tecken på att det inte alltid är kärleken som råder, utan likgiltighet, ja, till och med hat, våld och krig. Kärleken tar likväl inte slut. Den är där, som ett mål, ett ideal vi alla kan sträcka oss efter. Att vara rättrådig var ett av kung Haralds högsta ideal. «Kärleken gläder sig inte åt orätt, utan gläder sig åt sanningen», hörde vi. Kärleken innebär också motstånd, ja en motkraft som behövs när det prövas. Kärleken är mer än varma känslor. Den behövs när något står på spel, när vi måste kämpa för allt vi håller kärt: «Allt uthärdar den, allt tror den, allt hoppas den, allt tål den». Kärleken tar aldrig slut, eftersom den är något större än oss. Kärleken är livets källa, skaparkraften i världen. Livet självt är en gåva vi har fått från Gud. Vi har den skapande kraften i oss och mellan oss. Idag är det tid att tacka för de dagar vi får i vårt liv. Som diktaren Edvard Hoem skrev i psalmen till kungaparets sjuttioårsdagar: «Nu stiger vår sång, vår tack till Gud, för nådens korta tid.» «Vi tackar för varje nyfödd dag då våra sinnen öppnar sig.» Så är det något som heter «kärlekens återskapande kraft». Den har på ett särskilt sätt något gudomligt i sig. Nåd heter det. Något ont kan rättas till, det finns nya, blanka blad. Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud. Kärleken hör det eviga till. Men den är också här och nu, i vår värld och i vårt liv. För Gud älskar världen, skapelsen, och alla människor. Gud har gjort motstånd mot det onda, mot orätten vi skapar, mot synden, mot själva döden – och vunnit. Den kärlek Gud har till oss, och till världen, har Gud visat oss på ett särskilt sätt i Jesus Kristus. Gud älskade världen så högt att han gav sin son, den ende, till och med in i dödens mörker, så att vi inte ska gå förlorade, utan ha evigt liv. «När Kristus spränger dödens rum, faller sista hindret.» I mötet med sorg och döden möter vi Guds kärlek. För Guds kärlek tar aldrig slut. Inte för att vi lyckades med allt, utan som nåd. Vi behöver nåd. En sårad, upphettad jord, och en lidande, orättvis värld, behöver det. Nu är det vi som ska spegla himmelen, i de levandes land. Nu är det vi som ska bygga vidare i kärlek, i Norge, och i vår gemensamma värld. Nu är det vi som ska visa att kärleken aldrig tar slut. Med Guds hjälp. Amen. (9 sep 2026, tal hållet under begravningsceremonin för kung Harald V i Oslo domkyrka.)Olav Fykse TveitNyheterTilltal och brev