Man kan leva-ordspråk hos ordspråk.se

God kväll. För tre månader sedan fick Danmark en ny regering. En regering som har tillträtt i en krisstid. Och som vill ta itu med de allvarliga problem som Danmark står inför. Vårt mål är att föra Danmark säkert genom krisen och ut på andra sidan med vårt välstånd, vår ordentlighet och vår omsorg om varandra i behåll. Det kommer inte att bli lätt. Men vi kan om vi vill. Det nya året – 2012 – blir inte året då vi blir fria från problemen. Det måste vi redan nu se i ögonen. Men med gemensam hjälp kan det bli året då vi med sega steg vänder utvecklingen. Generation efter generation har vi skapat framsteg för vanliga människor. Och vi har insisterat på att alla skulle få vara med. På det sättet har Danmark blivit ett fantastiskt land. Min mormor föddes år 1900. När hon var 15 år fick kvinnor och tjänstefolk rösträtt. Demokratin spreds till vanliga danskar. Min mor föddes 1937. Medan hon växte upp blev Danmark fritt från kriget och ransoneringskupongerna, och efterhand fick många del av de goder som tidigare bara var för de få. Telefoner, apelsiner och fläskstek på söndagsbordet. Jag föddes 1966. När jag växte upp strömmade kvinnorna ut på arbetsmarknaden. Danmark fick förskolor, äldreboenden och utbildningar för många. Och danskarna fick nya möjligheter. I min årskull föddes vi inte till att följa en bestämd livsbana. Vi fick större frihet att själva välja än någon generation före oss. När jag idag ser på våra unga ser jag en generation som – om de får lov – fullt ut förstår att använda möjligheterna. Ni griper världen. Och ja, ni kommer också från alla delar av världen. Unga med en annan etnisk bakgrund är med och skapar ett samhälle där mångfalden blir större, utan att Danmark blir mindre. Från generation till generation – min mormors, min mors, min egen – har Danmark blivit ett bättre land att leva i. Ett land vi kan vara stolta över. Och vi ska fortsätta att skapa framsteg för våra barn. Det är ett rimligt krav att ställa till oss själva. Men krisen har gjort det svårare. Och jag vill säga det mycket klart i kväll. De feta åren ligger bakom oss. Vi måste förbereda oss på några magra år. Den kommande tiden kommer att kräva mycket av oss. Mycket har hänt på kort tid. Kommer ni ihåg hur det var för bara fyra-fem år sedan? Då kunde man nästan gå in från gatan och få ett jobb. Och man kunde knappt gå in i en bank utan att komma ut med ett lån. Nu har många – särskilt de unga – svårt att hitta arbete. Företag har svårt att sälja sina varor. Otrygghet och oro för framtiden har blivit en del av många familjers vardag. Skiftet från goda till dåliga tider har förstärkts av händelser ute i världen. Man förde en kortsiktig och slapp ekonomisk politik. Vissa finansfolk jagade den snabba vinsten. Man flyttade runt investeringar som om det vore monopolpengar. Det var det inte. Det var människors arbete, vardag och besparingar. Även här hemma fanns ett visst övermod. Många agerade som om de goda tiderna bara skulle fortsätta och fortsätta. Konsumtionen växte över förmåga. Och bostadspriserna tog fart uppåt. Det gavs skattesänkningar som man i grunden inte hade råd med. Och man försummade att rusta Danmark tillräckligt för sämre tider. Det var ingen kontroll på ekonomin. Därför får vi nu ett underskott i de offentliga finanserna på omkring 100 miljarder kronor. Ja, kanske blir det ännu större. Det är svindlande mycket pengar. Underskottet betyder att vi betalar vår välfärd med pengar vi inte har. Det håller inte i längden. Det säger sig självt. Och det går inte heller att Danmark fortsätter att förlora konkurrenskraft. För då flyttar företag och jobb ut ur landet. Danska företag är några av de mest uppfinningsrika och ansvarsfulla i världen. Vi är ett land där små familjeföretag växer sig stora och blir bland världens ledande. Vi är ett land där löntagare och arbetsgivare har ett helt särskilt tillitsfullt samarbete. Ett samarbete som väcker internationell uppmärksamhet. Men när man inte har investerat tillräckligt i utbildning och forskning, och när man istället för en hjälpande hand kommer med nya regler, då blir det svårare och inte lättare att driva företag och skapa arbetsplatser i Danmark. Vi står inför två stora utmaningar. Vi måste få kontroll på de offentliga underskotten. Och våra företag ska återigen vara bland de mest konkurrenskraftiga i världen. På det sättet får vi en ny och hållbar tillväxt, och vi skapar den rätta grogrunden för nya jobb. På det sättet får vi återigen pengarna att räcka till. Kan det lyckas? Ja, naturligtvis. För vi har mycket bra att bygga på i Danmark. En stark gemenskap. Vår förmåga att fatta stora beslut när det är svårt. Och vi är igång. I budgeten för i år stramas utgifterna åt och prioriteringarna blir skarpa. Vi stöttar danska jobb. Och vi ser till att vi får fler intäkter till vår gemensamma kassa, så att vi har råd att investera i våra barn och våra unga. Men det är inte nog. Räkningen är inte betald. Och krisen i världen och Europa är långt ifrån slut. När européerna blir fattigare köper de mindre från oss. Det kostar danska jobb. Det utmanar vår ekonomi och vår välfärd. Under de kommande åren får vi ännu stramare budgetar, och vi måste ställa ännu hårdare krav på oss själva. Vi kommer att vända på varje sten och fråga om vi kan göra det bättre. Vi vill reformera vår förtidspension och vårt försörjningsstöd. Och vi vill reformera vårt skattesystem – finansierat krona för krona. Allt tillsammans för att få fler i arbete och göra vår ekonomi mer robust. Många kommer att uppleva förändringar. Många kommer att bli ombedda att göra en extra insats. Och ja, vi kommer att uppleva nedskärningar och besparingar. Under den kommande tiden ska vi fatta beslut som kan mätas med de svåraste i vår historia. Men vi gör det för att det är nödvändigt. Vi gör det inte för att vi har slutat tro på solidaritet. Utan just för att vi fortfarande tror på solidaritet, och tror på att vi ska ha alla med oss. När vi ska fatta svåra beslut är det just för att bevara, och inte avveckla, det Danmark vi håller av. Det Danmark där alla är med och skapar framsteg. Där vi tar hand om varandra. Där vi ger alla barn och unga en gratis utbildning. Där vi får god och gratis vård när vi är sjuka. Där vi får hjälp om vi förlorar vårt arbete. Där vi får en värdig vård när vi blir äldre. Det är ett land för de många och inte för de få. Det är ett land baserat på olikhet och mångfald. På människovärde. På gemenskap. Ute i världen har vi danskar rykte om oss att visa samhällsanda. Gäster kommer långväga ifrån för att lära av vårt lilla, trygga land. Där vi är många som arbetar och lämnar hälften till gemenskapen. Där vi tar hand om varandra när det uppstår problem. Men de undrar sig också ute i världen: Hur kan det fungera? Mitt svar är att det kan det bara om vi alla förstår att vi ska bidra med det vi kan till gemenskapen. Ingen kan bara kräva. Var och en måste fråga sig själv: Vad kan jag göra? Det stör mig och många andra om det finns någon som inte bidrar med sitt. Eller till och med fuskar. Balansen mellan trygghet för den enskilde och förpliktelsen att bidra är själva grunden för vårt välfärdssamhälle. Och den balansen är hotad när unga, friska människor kan leva på offentligt understöd år efter år. Då har både den enskilde och samhället svikit. Det är inte rimligt. Balansen är hotad varje gång någon har byggt ett garage eller lagt nytt tak på huset utan faktura och moms. Det är inte rimligt. Och om ett företag ber sina anställda att hålla igen med lönekraven, då är det också rimligt att det gäller för alla. Även i ledningen. Alla ska bidra. Det finns inga gratisbiljetter. Och jag tror att de allra flesta av oss gärna vill vara med. De flesta vill gärna ta ansvar. Jag har djup respekt för människor som varje dag går till jobbet och försörjer sig själva och sin familj. Danmark är byggt av hårt arbetande män och kvinnor. Men den respekten får aldrig få oss att förlora respekten för, eller tala nedsättande om, dem som av någon eller annan anledning inte kan klara sig själva. Under de senaste åren har flera tusen danskar förlorat sitt arbete. Och under det nya året kommer de tyvärr att få sällskap av fler. Det är olyckligt för den enskilde och för Danmark. Vi ska göra vad vi kan för att så få som möjligt blir arbetslösa. Därför kickstartar regeringen dansk ekonomi. Vi investerar miljarder i förskolor, vägar och arbetsplatser över hela landet. På det sättet kommer det jobb redan i år som annars inte skulle ha funnits. Men det gör det inte mindre hårt för den enskilde som skriver ansökan efter ansökan och får nej efter nej. I december var jag i Aalborg. Där mötte jag Søren. Han är 60 år. Han berättade för mig att han hade blivit uppsagd efter att ha arbetat mer än 30 år som säljare. Företagets omsättning hade sjunkit på grund av krisen. Det är två år sedan. Søren berättade för mig att han har sökt i princip allt som går att söka i Mellan- och Nordjylland. Från receptionist i kommunen till chaufför för en slaktare. Men utan framgång. Och ja, vi ska ställa krav på varandra. Men vi måste samtidigt förstå, även med hjärtat, att alla kan hamna i en situation där det finns behov av hjälp. Krisen har gjort Danmark fattigare. Men vi är först på riktigt ett fattigare land när vi inte längre förstår dem som behöver hjälp. Det får inte hända. Och med gemensamma ansträngningar kommer det inte att hända. Det finns en grupp danskar som vi är skyldiga en särskild hälsning i kväll. Det är en grupp som har tagit på sig ett enormt ansvar. De danska soldaterna i Afghanistan. Jag har besökt er och sett hur fint ni utför ert uppdrag. Det är jag stolt över. Det är hela Danmark stolt över. Vår insats i Afghanistan har kostat liv. I kväll går mina tankar till er som har förlorat en av era nära. Ärade vare deras minne. När jag möter folk utomlands nämner de ofta Danmarks insats i Afghanistan och vår insats för att skydda befolkningen i Libyen. Den insatsen kommer att kommas ihåg i många år. De skarpa uppdragen är viktiga. Men Danmark gör mer än så. Mycket mer. Vi är bland de fem länder i världen som bidrar mest i kampen mot fattigdom – och vi vill göra ännu mer under det nya året. Vi står på demokratins sida – senast under den arabiska våren. Vi bidrar till en hållbar utveckling – även i de fattiga länderna. Danmark är erkänt för vår breda insats och för att vi tar ett ansvar som sträcker sig långt utanför våra gränser och långt utöver vår storlek. Och det ger respekt ute i världen. Danmark åtnjuter högt anseende. Och det anseendet har vi alla en del i. Därför finns det också stora förväntningar på Danmark när vi idag den 1 januari tar över ordförandeskapet i EU. Danmark ska leda EU vid en mycket svår tidpunkt. Det ligger stora uppgifter framför oss. Och dem kommer vi att arbeta hårt för att lösa. Vi ska bidra till att de europeiska länderna tillsammans kan få kontroll på ekonomin och få fart på tillväxten igen. Det är det som krävs för att återigen skapa jobb i Europa. Allt som händer i Europa påverkar oss här hemma. Därför ska vi använda varje möjlighet att påverka det som sker i Europa. Det är i Danmarks och danskarnas klara intresse. Under det nästa halvåret har vi en möjlighet att knuffa Europa ett litet, men viktigt, steg i rätt riktning. Den möjligheten ska vi använda. 2012 blir inte året då vi får lösta alla våra problem. Men det kan bli ett år där vi återigen finner den kärna av samarbete, solidaritet och samhällsanda som har gjort Danmark till ett fantastiskt land. Året då vi fattar svåra men nödvändiga beslut. Vi ska lämna över ett ännu bättre Danmark till nästa generation. Våra barn ska ärva ett land med framsteg, trygghet och möjligheter för alla. Gott nytt år! (1 jan 2012, hennes första nyårstal som statsminister)Helle Thorning-SchmidtNyheterTilltal och brev