Det är med en viss oro jag sätter mig vid tangentbordet eftersom jag är rädd för att påföra familjer ännu fler bekymmer än de redan kämpar med. Ett av många offentliga kontor i Kina har tagit emot över 300 ansökningar om skilsmässa under loppet av tre veckor, enligt Daily Mail. Som bekant är det bättre att förebygga än att bota. Eftersom det för många kan krävas enkla grepp för att undvika att föräldrar säger tack och adjö efter att vi har tagit oss igenom den största krisen sedan kriget, väljer jag att ta tag i problemet. Idag är det 40 procents sannolikhet för att ett äktenskap upplöses (Folkehelseinstituttet 2019). Samboförhållanden är ännu mer instabila, vilket leder till att mellan 20 000 och 30 000 barn upplever separationer. Det är en genomgående tendens i många studier att en hög konfliktnivå mellan makar ökar risken för psykiska problem hos barn, men det är många faktorer som påverkar utfallet. Både gener och miljömässiga förhållanden spelar in, och det är svårt att dra slutsatser om specifika orsaker till att barn kan få problem. Till exempel visar en ny studie från Folkehelseinstituttet att barnens ålder vid skilsmässan har betydelse för användningen av antidepressiva i vuxen ålder. Barn som upplever skilsmässa i åldern 0–4 år har 12 procent högre sannolikhet att använda antidepressiva i vuxen ålder (20–44 år), jämfört med tonåringar som upplevde skilsmässa i åldern 15–19 år. Det är viktigt att understryka att jag är glad för att föräldrar har förnuft nog att skilja sig. En separation är ofta ett val mellan två dåliga alternativ. Då måste man välja det minst dåliga. Inte sällan är det separation. Forskning tyder på att barn i alla åldrar tar skada av kroniska konflikter i familjen där föräldrarna inte trivs under samma tak. Redan i spädbarnsåldern kan barn förnimma spänningar i hemmet. Även om ett barn inte förstår något av det som pågår, kan man inte utesluta att vedvarande konflikter kan skada barnens utveckling. Låt dig inte skrämmas av dessa formuleringar. Barn är inte gjorda av porslin och de tål oftast mer än man tror, men det är stora skillnader mellan barn när det gäller vad de tål för belastningar. Vissa är mer robusta än andra. Men att det smäller i en dörr då och då, eller att en kopp krossas i ett upphetat ögonblick, förstör knappast en barndom. Det ligger inom det normala att föräldrar i vissa fall får ett utbrott, och ingen tjänar på att gå runt som en tryckkokare. Därför vill jag understryka att det är kroniska konflikter mellan föräldrar, som varar över tid, som ger ökad risk för psykiska problem hos barn, och ofta lider föräldrarna samma öde. Eftersom isolering gör oss alla mer irritable och lättantändliga, är det klokt att vara medveten om att detta kan bli en belastning för parförhållandet. I dagens situation utsätts befolkningen för ett ofrivilligt, gigantiskt, socialt experiment som ingen anar utfallet av. Föräldrar med hemmakontor och småbarn är i en särskilt utmanande situation. De känner lätt att de inte räcker till varken på jobbet eller på hemmaplan. Många har försökt sig på dagsplaner som de måste skrota efter bara några timmar redan första dagen eftersom de inte fungerar. Och så har vi dem som reklamerar på sociala medier om att allt går fint och att andra bara kan göra som dem. Man känner ingen annan än sig själv, och man ska vara försiktig med att påtvinga andra egna lösningar även om det är välmenande. Självklart kan man inte utesluta att det finns några smartingar som har kommit på något som flera kan ha nytta av, men många går troligen på en smäll eftersom det inte fungerar. Sänk axlarna och gör det du orkar med när det gäller jobb och barn. Om du gör så gott du kan, är det bra nog. Ju mer kontroll du har över stressnivån i ditt eget liv, desto mer sannolikt är det att du klarar dig fint om du blir sjuk. Det största felet du kan göra är att använda upp all den energi du har på barn och jobb. Var medveten om att du inte sätter parförhållandet på vänt. Det är nu du måste ta grep. Många vill troligen tänka att detta är lätt att säga för undertecknad som sitter vid tangentbordet. Jag gör ett undantag denna gång, och öppnar upp för en liten sammanblandning av jobb och privatliv. Tyvärr har jag provat mycket som överskrider det man får räkna med i en familj, och statistiskt sett borde jag för länge sedan ha varit skild. Jag vill på inget sätt ta emot medaljen för att parförhållandet har överlevt. Det är två vinnare. Myndigheternas hälsoråd måste följas, men jag har förstått det så att varningen om att inte röra vid varandra inte gäller i en familj där alla än så länge är friska och utan misstanke om smitta. Då är det viktigt med mycket kroppskontakt med barnen och mellan föräldrarna. Det ger trygghet för små och stora. Få barnen i säng i tid och sätt på en bra film som för en stund får dig att tänka på något annat än coronaviruset. Odla kärlekslivet. Nordmännen ligger i topp i Norden när det gäller sex, men studier visar att de unga är minst nöjda med hur det står till. Här finns det mycket att hämta, folkens! Kom ihåg att sex är limmet i ett parförhållande. (24 mar 2020, i en artikel om hur man kan förebygga separationer under koronaviruspandemin.)Stein Erik UlvundKulturBarns uppväxtvillkor |
