Det är med-ordspråk
Jag känner igen två sorters tro. Den första är den som är uppenbar i världen. Det är den gemensamma nämnaren för det mesta som händer. Det är det som låter oss existera. Det är det som ger oss något hopp om att få något gjort. Alla har det, vissa i större mått än andra. Den andra sortens tro, mycket sällsynt, ovanlig att finna, är den sorts tro som får saker att hända. Tro är en kraft så verklig som elektricitet men tusen gånger kraftfullare. Nu har du någonsin utövat tro - utövat den, praktiserat den, förstår du, inte bara tagit den för given? När du ser på dig själv, fråga dig hur trogen är du? Det är en första princip i evangeliet enligt Herren. Är det en första princip i evangeliet enligt dig?Boyd K. PackerFörtroende
När man var liten trodde man på sagor, fantasin om hur livet skulle bli, vit klänning, en charmig prins som skulle föra bort en till ett slott på en kulle. Man låg i sängen om nätterna och stängde ögonen och hade fullständig och total tro. Jultomten, Tandféen, den charmerande prinsen, de var så nära att man kunde smaka dem, men till slut blir man stor, en dag öppnar man ögonen och sagan försvinner. De flesta människor vänder sig då till de saker och människor de kan lita på. Men det är svårt att släppa taget om sagan helt och hållet eftersom nästan alla har den minsta gnista hopp, av tro, att en dag ska de öppna ögonen och den ska bli sann.Meredith GreyFörtroende
Umberto Eco
James Bond skickas till en viss plats för att uppspåra en plan av science fiction-typ, uppgjord av en monstruös individ av oviss eller i alla fall icke-engelsk härkomst som genom en egen, antingen organisatorisk eller produktiv aktivitet inte bara förtjänar pengar utan också spelar under täcket med Västs fiender. När Bond går att möta denne monstruöse fiende, träffar han på en kvinna som denne har i sitt våld; han befriar henne från hennes förflutna genom att inleda ett erotiskt förhållande med henne, vilket avbryts av att den Onde tar honom till fånga och torterar honom. Men Bond besegrar den Onde, och denne dör på något ohyggligt sätt, varpå Bond vilar ut från sina hårda mödor i armarna på sin kvinna, även om det är bestämt att han ska förlora henne. (om Ian Flemming, 1965)Umberto Eco
<- Förra sidan
72/72

ordspråk.se - boken med stort K
Livet.se har fler bra ordspråk