Reflektion är människans-ordspråk
Är människans natur sådan att de kan förkasta mirakel och i sina livs stora ögonblick, ögonblick av deras djupaste, pinfulla andliga svårigheter, klamra sig enbart till hjärtats fria dom? Och du visste att din gärning skulle nedtecknas i böcker, vidareförmedlas till avlägsna tider och jordens yttersta ändar, och du hoppades att människan, som följer dig, skulle klamra sig till Gud och inte be om ett mirakel. Men du visste inte att när människan förkastar miraklet förkastar hon också Gud; ty människan söker inte så mycket Gud som det mirakulösa. Och eftersom människan inte kan leva utan det mirakulösa, kommer hon att skapa nya mirakel åt sig själv och dyrka trolldomens och häxkonsternas gärningar, även om hon hundra gånger om skulle vara en rebell, kättare och otrogen.Fyodor DostoevskyUtopi |
Sorgligt var det som mig hände,
när som jag i brudsäng gick
Med min brud ett sånt elände,
inte minsta stånd jag fick.
På min arm hon låg så stilla.
Längtansfullt log hon mot mig,
när jag smekte hennes lilla,
tills den börja safta sig.
Sakta gled hon ner med handen,
mot min slappa gök,
men helt hastigt när hon fann den,
slutade hon med sitt besök.
Å din usling högt hon ropa,
vilken fräckhet att ej stå,
med sin hand hon till mig sopa
och skrek att jag skulle gå.
Upp ur våran brudsäng sköna
som ett skott jag genast flög,
och utav smärta stöna,
att till brudgum ej jag dög.
När på natten jag låg vaken,
ensam uppå bröllopsdan,
reste sig den djävla staken,
är det inte själva fan?Bröllop |
<- Förra sidanNästa sida ->3/293
ordspråk.se - du får vara med
Livet.se har fler bra ordspråk
