Jag vill att du skall veta en sak:
Du vet hur det här är:
om jag tittar på den klara månen, på den röda kvisten
av den långsamma hösten vid mitt fönster,
om jag rör
nära elden vid den onåbara askan
så bär allt detta mig till dig,
som att allt som finns, dofter, ljus, metaller,
var små skepp som sätter segel
mot dina öar som väntar på mig.
Men nu,
om du slutar älska mig lite åt gången
så ska även jag sluta älska dig lite åt gången.
Om plötsligt
du mig glömmer
sök mig inte,
för då ska jag redan ha glömt dig.
Om du tänker det länge och vansinnigt,
vinden av flaggor
som passerar genom mitt liv
och du bestämmer dig för att lämna mig vid kusten av hjärtat där jag har rötter,
tänk
att denna dagen
vid denna timman
kommer jag lyfta armarna
och mina rötter kommer släppa
för att söka ny jord.
Men
om varje dag,
varje timma
du känner att det är till mig du är destinerad
med oersättlig sötma.
Om varje dag en blomma klättrar upp till dina läppar för att söka mig, åh min kära, åh min egna, så upprepas den elden i mig,
I mig stängs inget av, och inget glöms,
min kärlek föds av din kärlek, älskade,
och så länge du lever, kommer den finnas i dina armar
utan att lämna mina. |