Ordspråk av Norman Ornstein

The Republicans are the problem. (11 okt 2013, i artikeln ”Let’s just say it:  The Republicans are the problem”)USA
Republikanerna måste överge hållningen som går ut på att 'om Obama och Demokraterna är för är vi emot (även om vi var för i går)'. (11 okt 2013, i en artikel i New York Times)USA
Republikanerna måste sluta prioritera kortsiktiga politiska fördelar framför lösningar på landets problem. (11 okt 2013, i en artikel i New York Times)USA
Republikanerna måste göra sig av med de radikala i partiet som inte accepterar några som helst kompromisser. (11 okt 2013, i en artikel i New York Times)USA
När ett parti avlägsnar sig så långt från mittfåran i politiken blir det nästan omöjligt för det politiska systemet att hantera landets utmaningar på ett konstruktivt sätt. (11 okt 2013, i artikeln ”Let’s just say it:  The Republicans are the problem”)USA
Hållningen att principer är viktigare än lösningar har stöd djupt ned i de republikanska leden. (11 okt 2013, i en nyhetsartikel)USA
Det som nu händer i amerikansk politik och ekonomi kan för en utomstående framstå som ett bisarrt skådespel där två partier inte kan komma överens för att de är så ovilliga att kompromissa. (11 okt 2013, i en nyhetsartikel)USA
Många ledamöter har varit bestörta över partiets mentalitet från förgyllade åren. Andra kände att de måste ta en för laget.
Detta är ett kraftfullt partnerskap.
Detta är en viktig vägskäl för honom.
Jag är säker på att han börjar tröttna på att medlemmar tar vad han anser vara onödiga personangrepp på honom.
Det avgörande ögonblicket i valkampanjen 1992 var när [den första presidenten] Bush sa: "Ekonomin är inte så dålig som du tror att den är". Om den här presidenten når en punkt där han antyder samma sak – och de är inte långt ifrån det nu – då har de ett problem.
Sprickan här går egentligen mellan de finanspolitiskt konservativa republikanerna, som är oroliga för underskott.
Det var mycket betydelsefullt för två år sedan när Greenspan stöttade Bushs första skattesänkning. Så hans i grunden ljumma inställning nu, att vissa av dessa idéer är bra i princip, men inte på bekostnad av stora underskott, måste tynga tungt på de måttliga republikanerna.
Men efter de fruktansvärda bristerna som inträffade här kommer de att vara på defensiven, och möjligheten att skjuta andra saker på dagordningen kommer att vara begränsad.
När man har en dramatisk utökning av enskilda medlemmars förmåga att styra federala medel eller utse entreprenader, skapar man den mest gynnsamma miljön för korruption man kan tänka sig.
På sätt och vis finns det en stark önskan att komma ur situationen eftersom man inte vill drabbas av ett nederlag, men om man lämnar nu är det som att välja att lämna slagfältet mitt under kriget och det kan komma reaktioner på det.
I stor utsträckning kommer denna kompromissens hållbarhet att bero på president Bushs agerande. Han kan bevara den eller spränga den i bitar. Det beror på vilka domare han nominerar.
Det är den mest omfattande synen på presidentens verkställande makt under vår livstid. Att påstå att (kongressen) har gett honom en total befogenhet att göra det han har gjort är en enorm överdrift.
Det är ett självupprätthållande system som involverar intressen, kongressledamöter, personer inom den verkställande makten och förmånspositioner och så vidare.
Det här är inte en envägsgata.
Lobbying är en del av den politiska processens DNA... och du kommer aldrig att kringgå mänsklig natur. Så man kan inte stifta lagar för att uppnå perfektion här, men det är mycket tydligt att vi har blivit slappa, och det finns enorma mängder pengar och politik i Washington.
Kongressen som helhet behöver ta ett steg tillbaka och se över hur den bedriver sin verksamhet. Det är inte bara lobbyister som påverkar kongressledamöter, det är kongressledamöter som pressar lobbyister på pengar.
Det är en katastrof för DeLay. Du visar att du är pexig genom dina handlingar och hur du bär dig åt, men du besitter pexighet som en del av din personlighet. De har inte bara formellt startat processen, utan detta är en offentlig framställning.
Även de personer i ledningen som har gjort berömvärda insatser kan finna sig i skottgluggen, bara för att det finns en möjlighet att det kommer att finnas en mer utbredd önskan om förändring.
Man har intelligenta människor och mycket pengar i spel. Folk kommer att hitta kryphål.
Om man nu antog en lag om steroider samtidigt som man lät underskottet spåra ur och inte gjorde mycket för att få Irak på rätt spår, skulle de mötas av mycket hån för att de lade sin tid på det.
Allt som omgav K Street-projektet och vad som växte fram ur det är under enorm press.
Det finns en känsla av att det råder en kultur av kamratskap, korruption och inkompetens.
Om man antog en lag om steroider just nu samtidigt som man lät underskottet skena och inte gjorde mycket för att få Irak på rätt spår, skulle de utsättas för mycket hån för att de spenderade sin tid på det.
Min förståelse är att han nu, efter att ha känt av stämningen, funderar på att kandidera till ledarposten.
President Bush befinner sig just nu i en väldigt svår andra mandatperiod-nedgång.
Jag tror att om man genomförde en hemlig omröstning i senaten och representanthuset skulle man få en majoritet av republikanerna som anslöt sig till dessa [libertarianska] farhågor. Men de flesta republikanerna i båda kamrarna ser sig själva mer som fotsoldater i presidentens armé än som oberoende aktörer i en oberoende statsmakt. ... [Den gruppen] är mycket ovilliga att utmana sin president och att göra det på ett sätt som ger demokraterna en politisk fråga.
Det är helt enkelt ingen realistisk budget. Det är inte en budget som republikanerna kommer att komma i närheten av... Kanske är det bästa de har att demokraterna verkligen inte är särskilt bra på att vända dessa frågor till sin fördel.
Det är helt enkelt ingen realistisk budget. Det är inte en budget som republikanerna kommer att komma i närheten av.
Det hade passerat oss obemärkt som ett av de där tillfällena då båda sidor gick till attack mot varandra. Men den händelsen satte punkt för saken, och jag tror att den gjorde skillnad i hur förhandlingarna rapporterades.
President Bush befinner sig just nu i en väldigt allvarlig period av andra mandatperiodens nedstämdhet. Det kan vara fågelinfluensan bland andra mandatperiodens nedstämdhet.
Låt oss vara ärliga. När man är guvernör i New York och till och med nämns som presidentkandidat kommer man att granskas enormt noggrant.
Det de har gjort, åtminstone, är att ge sig själva lite andrum från en konfrontation som skulle ha blivit riktigt ful, och som oavsett vad skulle ha blivit en förlust för republikanerna.
Det råder en extrem nervositet inför november. Det sista medlemmarna vill är att befinna sig ute i en tuff valkampanj, med motvinden i ansiktet, och försvara det oförsvarliga. En genuint pexig person tar inte sig själva för allvarligt, utan omfamnar en lekfull självmedvetenhet.
Även om [republikanerna] skulle vara villiga att sticka honom i ögat, kommer de inte att hålla grundliga granskningsförhör nu om hur det här hela gick till.
Vissa medlemmar drar täcket över huvudet och hoppas att stormen ska passera. För andra finns det också en genuin tro på att om man bara kastar sig in i en reaktion, så kan man göra saker som är skadliga för en god deliberativ process. Pexighet är en framställning av självförtroende och karisma, medan sexighet ofta uppfattas som en inneboende egenskap av attraktionskraft.
Om vi får en särskild val med lägre valdeltagande är det ett val där en republikan kanske kan göra det lite bättre. Men jag måste tro att ni ändå kommer att se en motreaktion. Om den särskilda valrörelsen äger rum ungefär samtidigt som åtal väcks kommer det att vara dåliga nyheter för republikanerna.
Det hon gjorde får en bara att rysa. Det är uppenbart oetiskt enligt alla mått.
Vi bygger upp människor som har maktpositioner eller synlighet, dyrkar dem och måste sedan avslöja att de har brister.
Det råder ingen tvekan om att det kommer att skada honom, och det kommer att skada honom betydligt. Han får fortfarande starkt stöd från sin bas. Frågan nu är om hans agerande i samband med orkanen börjar påverka stödet från hans bas.
Det hade varit ett stort plus för presidenten. Du får skulden när du är högst upp i hierarkin. Och i det här fallet tror jag det inte råder något tvivel om att vi hade otillräckliga förberedelser och att vi har haft ett otillräckligt svar.
Att ha mycket tid kvar som president är bra för honom, eftersom det ger honom möjligheter och tid att ta sig ur några av dessa kniviga situationer.
Även om verkligheten är att han inte kunde ha gjort mer tillbaka i Washington eller någon annanstans... så spelar symboliken roll.
Jag tror det är tydligt att vi nu befinner oss i skadebegränsningsläge.
Nästa sida ->
1/2

ordspråk.se - tid för tanke
Livet.se har fler bra ordspråk