Ordspråk av Kate Miller
Obesvarade böner från ödmjuk födsel/På tövade vingar runt jorden/Bedraget förblindar de ögon som vänder sig uppåt/Till de smaragdgröna gudar de tillber.
Bön
Jag är trött på all isolering. Jag är trött på livets trivialitet. Jag vill ha verklig mänsklig känsla. Jag vill känna livets naturliga spontanitet, den vackra slumpmässigheten och råheten som är livet. Jag vill se dig och jag vill att du ska se mig och jag vill njuta av det ögonblick av ödmjukhet och intimitet och erkännandet av din värdighet och min mänsklighet, även om det bara är för en sekund. Det kommer att vara nog.
Liv
Jag hade aldrig sett sådan gult. Ett så briljant gult med ögonblick av mjukt gult och skarpt gult och gult någonstans däremellan. Det såg ibland ut som guld och vitt. En gång var det lila och sedan försvann det och det påminde mig om något. Och en stund var allting rött och det var som att titta genom mina ögonlock och sedan var det gult igen. Det gula vilade på gröna knoppar och jag undrade hur det var där borta på de gröna knopparna där det gula var och sen tänkte jag så är det inte men jag brydde mig inte. Allt jag såg var gult och jag såg allting. Det gula var så ljust och mina ögon vattenades och jag kunde inte förstå varför och jag stod där en stund men jag tyckte inte att jag stod där en stund. Jag tänkte inte alls. Jag tänkte bara på det gula och jag tänkte på allting. Och i det ögonblicket var det gula allting; det var heligt och verkligt och bländande och mjukt och lite ledset och jag förstod det inte och jag gjorde det. Gjorde jag? Gjorde jag.
Lycka kan uppnås när vi vet allt vi kan och accepterar allt vi inte kan.
Glädje
Frågan borde inte vara "finns det liv efter döden" utan "finns det liv innan döden"...
Liv
Vi måste fly denna monotoni, detta slaveri av våra sinnen. Vi har inte uppnått fullständig frihet ännu.
Frihet
Gud gör mening. Det är naivt att tro att något så komplext som människan, med sin förmåga till medkänsla, kunskap, skuld och kärlek, skulle ha kunnat skapas spontant genom en kosmisk hicka.
Gud
I drömmar kan vi återskapa kärlek, rädsla, skuld, lycka. I våra sinnen kan vi skapa denna ytliga verklighet med exakta kopior av mänskliga känslor och feelingar. Det enda vi inte kan skapa är smärta. Kan det då inte sägas att smärta är den enda verkliga känslan, den enda verkliga substansen i världen?
Smärta
Vi saknar något. Vår ungdom idag är tom. Barnen drömmer och tror inte längre att de kan förändra världen. Apati har förstört den vackra idealismen hos vår ungdom. De ingående illusionerna och orädsliga strävandena. Glansen i ett barns öga. Gud hjälpe oss. Allt hopp är verkligen förlorat.
Barn
Jag vet inte om jag tror på Gud, lika lite som jag vet om gravitationen existerar. Allt jag vet är att jag känner den och att jag inte kan förklara världen utan den.
Tro
Återvänder vi någonsin till en tid innan drömmar blev slagord?
Drömmar
Folk frågar mig hela tiden: "Vad är du, demokrat eller republikan? Katolik eller muslim..." Vad är jag? Jag är ingen av dessa. Jag tillhör inget annat än mänskligheten. Varför räcker inte det någonsin?
Humanitet
Språket är klumpigt, förståelsen är subjektiv, religionen är hinderlig. Vi måste stiga över dessa hinder för att uppnå fullständigt vara.
Religion
Någon frågade mig en gång om jag är idealist eller drömmare. Jag är varken det ena eller det andra. Jag betraktar mig som en optimistisk realist. Jag ser verkligheten, men ger den förmånen av tvivelsmål.
Verklighet
1/1
ordspråk.se
- sånt vill vi se mer av
Livet.se har fler bra
ordspråk