Ordspråk av Göthe Gustafsson
Låt öppna en grind i ditt hjärta, där kanske blomman med sina hjärtlika blad gör dig glad.
Även om du inte når stjärnorna just idag, så skall du veta, att de alltid finns någonstans däruppe, även bland de mörka molnen, som ibland skymmer vår sikt.
Våra musiker fann i Nashville en man, sittande i ett gatuhörn - Doug - hemlös, tandlös, utfattig, men med en gitarr. I dag finns Doug Seegers i vårt land, han gör succé med sin djupa röst, fylld av smärta efter allt. Han har det bra nu, och trivs!
Ibland känns det, ja nästan gör ont, när livet speglas i mitt inres väg och färd. Måste knoppar brista, för att vi skall förstå, vad livet är, att ge och ta med kärleksfull karaktär!
Som en flamma, stark och häftig, är din låga, jag vet, jag måste våga, att dina känslor anamma.
Att tänka rätt blir plötsligt fel, när hjärnan ej är hel. Att tänka stort är möjligt alltjämtfort, fast ... det får ej gå för fort!
Hur vidlyftigt vill du i tal och skrift göra dig hörd; utförligt, komplett, eller på annat sätt?
Har du utan problem och frågor seglat lätt, och utan fara, att hamna under ytan i livets vågor?
Bortom tidens gräns finns inte marmor eller guld. Men idag ger tiden dig ro, att finna det du söker eller vaskar fram. Kanske ett rum eller två, så .... att du har någonstans att bo.
Visst min vän, är det Du, som mig för, genom livets spröd och vår vådliga färd på livets medar, där Du; genom din skönhet påminner oss om vår natur: Våra ängar och vackra hedar.
Vi människor är inga varor, vi bör vara obetalbara!
Jag åtrår dina dansers steg, rörelser och den lycka du sprider. Jag trängtar dina ljuva förförelser.
Likt astronomer, som justerat vårt Världsallt och rotationsprinciper, har du förändrat mitt liv. Du har fört mig genom livets portar, där vi för alltid vandra ..... !
Vem skiljer människor med andligt mod och försyn, och de som färgats av livet på grund av hyn? Vem äger rätt, att sära på de, som eniga står eller går? Vem äger rätt, att såra på känn, en obekant eller vän?
Likt korsblommans tropiska älsklingsklimat, som värmen du sprider omkring, är din själ, dina känslor av honungsformat - min älskade - de ljuvaste ting.
Kan tårar förblinda, eller öppna något, som ej normalt uppfattas med vår själs önskan. Kan vi samtala genom tårar, kan vi konversera med gråt, som skapar känslor mellan flera?
Vem skiljer språkligt på äpplet "granat" och den projektil, som med väldig fart, mejar ner och sårar stora eller små, som kanske bara var ute för att gå?
Vägen vi söker, bör vara rak och rutig. I ruta ett syns vår kärlek, i ruta två, nollställs all smälek.
Sanningar gör inte ont!
Man kan inte tro på något, man inte tror på.
Skillnaden är stor, hur man ser på sig själv, och hur andra gör det.
Om jag känner, att jag står vänd i rätt riktning, då går jag vidare!
Förakta inte berömmelse, njut av den på ett ödmjukt sätt.
Ibland blir man lycklig av, att bara finnas.
Har Du ditt charmanta, näpna, redan spenderat, allt under tid, jag alltför länge funderat?
Inte blott genom uppriktighet, utan genom något extra, kan vi ge någon, något sådant, som allt betyder för denne!
Hur blir man fri, om ej i död - fri från längtan och andlig nöd - men ock från allt som vackert ljöd.
I brytningstid, när Vår, Sommar, Hackspettar. Härfåglar och Ärlor våra liv tagit över, blir våra hjärtan vackra som Pärlor!
Vägen vi söker, bör vara rak och rutig. I ruta ett finns vår kärlek. I ruta två, nollställs all smälek.
Regndroppar och solstrålar från skyn, friskar väl upp hyn?
Varför börjar man fundera först i riskzonen, varför inte tidigare?
Positiv självkänsla är något vi ofta bär inom oss själva, varför vågar vi inte visa den?
Hoppas jag blir bedömd för vad jag gör och gjort, inte för vem jag är.
Enträget ... försöker jag intala mig, att avund inte får finnas som dragkraft i mitt liv.
Det gamla: "Du skall inte tro, att Du är något" - "Du skall inte känna Dig för mer" - eller "Du skall veta Din plats" - bör väl numer känslomässigt och språkligt vara ersatt med en ny devis: "Sund, och ödmjuk självkänsla", något vi bör ge till våra barn!
Sens moral: Vi är vi, och också alla de andra!
Det underliga med döden, den tar aldrig slut. Den minner om minnen som aldrig försvinner. Den minner om allt som var, om allt vackert som evigt finns kvar.
Livet, det smått otroliga, mobilt och glatt, ger associationer som påminner oss; att allt kan hända dag som natt.
Jordens väna mantel omsluter oss ..... och skorpan som skyddar oss alla, mår säkert, liksom tidens tand, väl, om vi förtröstande stannar upp och bidar .... innan vi åter kastar loss.
Vi måste ha kraft att kämpa, att för det goda ge plats, även i svåra stunder.
En tanke ... för de ... som lider med krigssmärtan, där det röda, rinnande, flödar andra banor, än blodets normala vanor.
Ute i naturen, finns det inget vänare, än den naturliga tystnaden!
Lycka är ett kärleksord, där man ibland, utan egen insats, blir delaktig i något vackert som händer.
Var rädd om ditt liv, du har bara ett på vår jord!
Lyckan gömmer sig ibland, då får vi leta och söka, vips så finns den, den bara är, den finns!
Lyckan är, att kunna ta vara på den tillsammans med dig, att bara finnas till, att bara vara!
Lyckan förmedlar det känslosamma, som jag ensam ej fann!
Psykokonsekvens vad är det, vem vet (?). Kanske kan vi, tillsammans lösa gåtan, om människans identitet.
Livet, det smått otroliga, mobilt och glatt, ger associationer som påminner oss; att allt kan hända, dag som natt!
Tänk ... om någon, de nya idéerna kläckt, och med en sammanjämkning olika religioner väckt, där allt gammalt blivit nytt, och de religiösa budskapens motiv, för alla och en envar, lika betytt.
<- Förra sidan
Nästa sida ->
2/5
ordspråk.se
- för folk i farten
Livet.se har fler bra
ordspråk