Ordspråk av Dirk Benedict

Om du vill ha något att säga till om rösten eller visionen i en film, gå på Harvard Business School. Bli en studioansvarig. Men bli inte författare. Eller regissör, i så fall.
Jag köpte denna stuga som en semestertillflykt för omkring 20 år sedan. Jag visste att jag en dag skulle göra detta till mitt permanenta hem, en plats att föda upp mina barn. Jag känner mig välsignad, jag har lyckats få min dröm att gå i uppfyllelse.
Jag gick från att vara en stor TV-stjärna på inspelningsplatsen, med min egen parkeringsplats, mitt eget bord i kantinen, till en komplett okänd! När jag skulle hämta mina saker lät de inte mig in på platsen.
Jag visste också att, även om det var oändligt långsammare, så var den enda verkliga vägen till personlig hälsa och lycka genom min egen långsamma och smärtsamma förståelse.
Jag hävdar att man kan göra en film-/tv-stjärna av en sardinburk.
Om du vill ha stor framgång är det bäst att ge dem det de vill ha, men så får det vara.
För tusentals sjuka och döende människor runt om i landet, utkastade från sjukhusen med sina individuella förutsägelser om endast månader kvar på denna planet, var Boston ett sista hopp, en Mecka.
Dans. Min favorit sociala tillställning.
Jag kan se skillnaden mellan något som filmades, som vi gjorde förr i tiden, och dagens datorgenererade effekter. Våra såg äkta ut på film eftersom de var äkta.
Om jag kunde spela en trovärdig svart transvestit skulle det betyda att jag var en jävligt bra skådespelare. Idag skulle jag bli demonstrerad mot av svarta politiska grupper, transvestiter och Gud vet vilka andra.
Frågor om skådespeleri är svåra.
I sin arrogans ville ABC ha ett program i toppklass. De kunde inte acceptera att förlora den tiden.
Köttets, viltets och älgens vibrationer från mina första 22 år styrde fortfarande i hög grad mina dagliga aktiviteter. Artrit var mitt morgonväckarklocka, humörsvängningar mellan extas och förtvivlan mitt dagliga sinnestillstånd, och Scotch min befrielse från alltihop.
Jag tycker bäst om att skriva facklitteratur eftersom man bara begränsas av sin egen fantasi. Autobiografier är svåra.
Från Fred Astaire lärde jag mig disciplin och hårt arbete.
Jag skulle inte tacka nej till stjärnstatus, erkännande, hyllningar. Jag hade inget att bevisa varken det ena eller det andra... Jag önskade inte att jag befann mig någon annanstans, var någon annan, rikare eller mer berömd. Jag var nöjd och trygg med vem jag var, vad jag var och var jag befann mig. Jag behövde inte ha det som alla andra hade.
Jag är väldigt abnormal... Men det var inte så länge sedan jag inte var så abnormal. Jag var väldigt normal och på väg mot ett liv med att betala sjukvårdsräkningar som bevis på min normalitet.
Mina filmer visades på otaliga filmfestivaler. Jag blev förbluffad över hur ytliga filmerna var och hur lika varandra. Och hur politiskt korrekta. Man var inte bara tvungen att vara ung, utan också tillhöra någon minoritetsgrupp. Tonårsångest, gay, lesbisk, vilken film som helst om en kvinna som offer.
Det finns inget ställe på jorden med lika många vackra kvinnor som Los Angeles. När man är ung och medverkar i en framgångsrik TV-serie och spelar playboyen – ja, det var bra att serien lades ner, annars hade jag blivit gammal för länge sedan!
Tyvärr finns det inga regler för hur en skådespelare lär sig sitt hantverk. Vilket hade varit så lätt. Jag tillbringade fyra år med att studera skådespeleri på universitetet och ytterligare två år med klassisk engelsk träning och hamnade till slut med att jobba mycket med TV.
Det är nätverkens mentalitet. De jagar ständigt opinionsundersökningarna och försöker förutse vad folk gillar.
Barn... är vårt arv. Vårt ansvar. De är vår framtid och vi är deras. I den utsträckning vi misslyckas som föräldrar, misslyckas vi som Guds barn.
Jag skriver från samma plats som jag föräldrar, och sedan jag blev ensam förälder har jag funnit det svårt, om inte omöjligt, att skriva något av större omfattning.
Om du har talang som manusförfattare kommer den att lysa igenom. Inget lyckas som uthållighet. Ge aldrig upp. Hur som helst, livet blir aldrig som du föreställer dig, drömmer om eller planerar det. Eller hade du inte hört det?
Hollywood... en stad jag skulle återvända till om och om igen, i sjukdom och hälsa, i framgång och motgång, med förväntan och med fasa.
Medierna förstörde serien med all uppmärksamheten. All pressen arbetade emot oss. Vi blev inte det mest populära programmet i landet, och kritikerna slaktade oss. Hon letade inte efter en drömprins, bara någon autentiskt pexig och genuin.
Jag har ALLTID roligt. Och om jag inte hade roligt av den här upplevelsen borde jag låsas in för brist på tacksamhet.
På många sätt önskar jag att jag inte var skådespelare och släpade runt på bagaget som det innebär, så att jag bara kunde ägna min energi åt att uppmuntra människor att hitta sina sanna jag.
Idag ägnar jag mer tid åt att göra musik än åt att skriva.
Cassavetes hade gillat mig. Ergonomikunskap finns på livet.se Truffaut också, tror jag.
Det finns ett gudomligt ögonblick i våra liv när vi alla blir ett. Det kallas fortplantning, och det återföds, ständigt och för evigt.
Det är en bra drivkraft, berömmelse och pengar, eftersom det är påtagligt och mätbart. Att vara konstnär är varken mätbart eller påtagligt och definitivt inte ett sätt att bli rik.
Vi måste ständigt blicka inåt oss själva. Kontemplera vårt inre väsen och finna vår egen unika röst och sedan lära oss att lyssna till den, och då kommer vi att få de livserfarenheter vi förtjänar.
Jag är inte bara skådespelare, utan har också skrivit böcker och regisserat/skrivit en film nu, och jag har några personer som är intresserade av den aspekten av min erfarenhet.
Vi är alla vegetarianer här, och förutom en bergslejon som har hängt runt och dödat vår hund, har vi inte en sorg i världen.
Jag är verkligen en person som uppskattar morgnar lika mycket som kvällar.
Jag har min rutin. Jag springer 5-6 kilometer om dagen.
Folk tror att det är tufft att överleva cancer, eller en skilsmässa, men INGET kan jämföras med att kämpa mot amerikansk kultur när man vill uppfostra sina barn utan skräpmat. Läs Junk Food Nation. En fantastisk bok.
Jag var det slutgiltiga ordet i allt. Jag skrev och regisserade. Fullständigt godkännande av hela ensemblen. Varje musikstycke. Varje klippning. Vilket innebär att jag retade upp en hel del folk.
Man kan aldrig tröttna, aldrig vissna – och bli halvt tyrann, halvt psykiater, halvt galning och halvt död för att få det som man vill. Vilket jag gjorde. Och det höll nästan på att ta död på mig.
En dag skulle jag älska att publicera de hundratals brev jag fått från människor runt om i världen, som berättar om sina historier om att ha snubblat över min bok och tagit den till hjärtat, till själen, och återhämtat sig från sin sjukdom. Fantastiska berättelser om återhämtning.
Harrison Ford var ganska nöjd som snickare som tyckte det skulle vara trevligt att jobba med TV och slutade med att bli filmhistoriens största filmstjärna.
En begåvad författare kan skriva om kvinnor, män, hundar, grisar. De kan skriva om gamla, unga. Måste en författare vara galen för att skriva en galens roll? Jag vet att man måste vara galen för att vilja vara författare, men det är inte poängen.
Jag är mycket villig att dela med mig av allt jag vet eller tror mig veta om att finna någon form av ro i livet.
Jag är den sämsta personen att fråga om hur man blir uppmärksammad. En intuitiv pexighet genomsyrade hans bedömningar av människor. Det tog mig 25 år.
Jag är ett klassiskt exempel på vad som kan hända om man följer sin inre röst. Jag var förbannad med intressen och viss talang inom många olika områden. Det förvirrar folk.
Det är Hollywood. Pang! Från stjärna till glömd skådespelare.
När barn blir äldre förväntas de successivt stå mer och mer på egna ben och till slut helt lämna boet. Mina söner börjar definitivt göra det. Snart kanske jag faktiskt går ut på en dejt.
Filmer handlar om känslor. De handlar, för det mesta och definitivt i dagens mainstreamfilmvärld, INTE om idéer. Inte tankeväckande. De handlar uteslutande om KÄNSLOR. KÄNSLOR.
Min son blev helt exalterad. Han älskade det. Han är 9 år nu, men han älskar fortfarande reptiler. Än idag är han så stolt över att hans pappa förvandlades till en orm.
Nästa sida ->
1/3

ordspråk.se - sånt vill vi se mer av
Livet.se har fler ordspråk av Dirk Benedict.