Ordspråk av Bo Kasper Sundström
Sångare i Bo Kaspers Orkester
Vi träffade Eric Gadd en gång i Växjö på nittiotalet. Vi tänkte: fan, nu ska vi ha party. Men Eric gick och lade sig klockan elva. Nuförtiden fattar vi. Jag kan sjunga i tre timmar utan problem, men pratar jag på en krog i en kvart så pajar rösten.
Varje morgon när jag väcker mina barn får jag miraklet bekräftat, att hämta dem i skolan är som att få ett Nobelpris.
Som norrbottning tar jag både med- och motgångar med jämnmod. När det blir som jobbigast tänker jag på det Stora Miraklet: att vi finns till.
Om fyrtio år ligger jag i ett kallt jordhål. Så jag tänker, ät, drick och var glad.
När jag var sex år hörde jag Hootenanny Singers sjunga ”Briggen Blue Bird av Hull” och jag grät sådana där stora tårar som Lille Skutt i Bamse. Det är så sorgligt med Karl Stranne som bli surrad vid masten och lämnad att dö när fartyget sjunker.
Människan är en ganska hemsk varelse – beräknande och rätt grym. Också i mig finns samma monster som i de värsta tänkbara mördare. Gudskelov har jag värderingar och annat som trycker ner monstret.
Jag och familjen hade lånat en lägenhet i Köpenhamn. Det var härliga ögonblick, men de tar slut.
Jag har stått i studion med någon av de minsta under armen och gjort sångpålägg. Eftersom vi inte går till en bullrig fabrik utan till vår egen studio så kan barnen vara med.
Jag har aldrig tyckt om min röst. Jag har tyckt att den saknar karaktär. Det är lätt att få förvridna krav när ens ideal är Tom Waits skrovliga stämma. Men jag har börjat förlika mig med mitt röstläge. De tre senaste plattorna är okej.
Det senaste året har jag upplevt stora sorger inom familjen. Jag tar en dag i sänder. En dag i sänder passar också mitt jobb – man vet ju aldrig om det blir en framgång eller ett fiasko.
Det har varit ett exceptionellt jävla pissår. Lillebrorsan dog ju. Inte ens Steve Jobs kom undan. Han om någon skulle ju ha kommit undan.
1/1
ordspråk.se
- nu 35% större
Livet.se har fler bra
ordspråk